Hit or miss: Låt oss det som tagande mening från high stake games. Och inte ovanligt där väljer vi hit - d.v.s. annars oftare träff - prospekterar vi en möjlig träff. Skillnaden i mening är typisk för hasarspelens upplevelse där åtminstone missbrukande spelare upplever nära (riktiga) träffar som träffar trots full förlust:
I ett spel med hit or miss gäller emellertid att vi missar när vi står kvar: Kanske vad den missbrukande spelaren upplever. Jag tycker jag borde kunna föreställa mig hur väl det borde stämma in då jag som barn på finlandsfärjor var mycket road av hasardspelande med enarmade bandidter. Jag tror det är ganska vanligt bland barn där jag sett barn på färjor senaste åren när jag rest ett par gånger som snabbt blir fanatiska irrationella seplare. Men jag minns ej upplevelsen.
Vi kan se likhet med andra "spel" även när tidsperspektiv och antal involverade individer är mycket sötrre än normalt för hasardspel. Konflikter likt pågående inbördeskrig i Syrien där det redan sedan länge nu är givet att det är föga troligt att värde eller reducerad risk någon löst betraktad grupp tidigt kunde se som målsättning balanserar skada realiserad kommer inte nödvändigtvis eller med enkelhet innebära att resp. kan gå ur spelet i gemensam förståelse realiserande en lösning. Detta kan gälla också när fortsatt konflikt mycket troligt är fortsatt plågsam för alla eller för många styrande väg till tänkbar lösning.
Små vinster - kanske några gator - eller att ett litet anfall endast en skugga av magnitud i materiel, utvilade soldater, förhoppning o.s.v. för år sedan slås tillbaka eller "segrar" lokalt tycks viktiga och kan självklart för resp. individ också vara det (överleva). Men föreställningen att någon - som föreslaget av en del resterna av den gamla härskar-klanen - är på väg att vinna betvivlar jag starkt. Att så kan verka kan jag tänka mig liksom att det om ett par - fem år kan vara tvärtom ett tag utan att konflikten egentligen når något avslut för det.
Jag ser som heller inga bra exempel från andra länder när externa entiteter ej är en part där man kan vinna den vägen. Nära geografiskt exempel är Libanon. Förvisso lugnare nu men någon stabil situation är inte verklighet och intensitet i konflikt kommer av och till och att den sägs det inte oväsentliga semesterorten Libanon någonsin återuppstår i utsträckning konkurrerande om det större antal lätta flockar av europeiska turister lär nog dröja eller kanske aldrig inträffa. Men lika lite som länder där konflikter nått konvergens ett jämförbart exempel givet att externa entiteter är tung i processen.
Bild av orten Azaz i Syrien. I Azaz - mycket typiskt för många orter i Syrien - har alla möjliga inblandade entiteter tycks sig små-vinna varierat mellan varandra. Så nu är det mesta av det som uttrycker civilisation borta och som vi kan se i bilden är bara en del människor och förstörda byggnader kvar. D.v.s. föga av civilisationen att satsa från befintliga värden infrastruktur för att skapa värden via vettigare metoder än hasardspelande finns ej lokalt i alla fall.
Men självklart. Allt resonerande här är ju så mycket lättare när man står utanför. Konflikten med sina begränsade segrar är för den det betyder något för under dessa sammanhang där Syrien står nu belöning och upplevt värde. Striden skapar och skapas det ett konkret upplevt egenvärde. För "spelarna" om än inte alla berörda eller alla väpnat stridande.
En bra sak att reflektera innan man spelar lika mycket för spelet som segern man en gång såg som möjlig:
"I view from afar
Should I offer some assistance
Stick or twist the choice is yours
Hit or miss what's mine is yours"
