Domino-brickorna är på många sätt ja kanske inte ultimata stetegi-spelet och egentligen är det ganska tråkigt annat än sällan. Det är mycket en fråga om att vara väldigt snabb eller väldigt långsam relativt tiden och reglerna.
Ska man spela det ska man spela det utomhus under sommaren i trevligt ljus men optimal svalka. Solen ska reflekteras men vi blända och vi måste ha svalka därför att hög värme är distraktion och förslöande. En uteplats i sten är trevlig där en utmärkt plats för att spela såväl domino som andra stategispel är uteplatsen framför Botaniska trädgården där vi ju har ett upphöjt stengolv med stentak och pelare som vi får ljuset reflekterar till från hela trädgården framfår utan att det bländar.
Hur är det då med de dansande domino-brickorna. I den engelska kulturen är det ett begrepp som dyker upp regelbundet numera. Jag tror det kan komma att försvinna då jag tror det var blandningen min generation och generationerna nedanför mellan den gamla förstockade världens spel och den omoderna tidens osmakliga och omoraliska banalitet som skapade det.
Ett känt exempel tidigare diskuterat är givetvis Nymphomation av Jeef Noon. Ett ganska banalt exempel på musik har vi nedan där vi också har det uttryckt tror jag som del av samma mängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar