När man tecknar kan nå väldigt långt med "bara" isomorofisk likhet där man fångar de övergripande skepnaderna. Att en detalj blir överdriven har ingen betydelse så länge de övergripande vikterna för de centrala delarna (t.ex. huvud) stämmer relativt övriga i hur man kan tänka sig att en sekvens behöver gå för att knyta samman det.
Lucky Luke är ju ett excellent exempel på just detta där man ständigt spelar på att man har rätt isomorfisk övergripande relativt sammanhörande likhet men förändrar det till det lätt orimliga. Ex. Joe Dalton som klär ut sig till en tant som ser orimligt ondskefull ut, svär, röker och dricker öl som jag mins från ett exempel jag läste som barn (vuxen har jag bara läst Kalle Anka i protest mot att de tycks ha skurit bort honom helt från de tecknade versionerna).
Du kan se skillnaden när det inte stämmer men om du inte särskilt tänker på det efter att ha tittat en tag lägger du inte märke till det annat än när det är komiskt. Det är kanske en ledtråd om vad humör är? Att upptäcka felaktiga eller orimliga slutsatser om tolkningen av information (fler typer finns nog också).
Vi har några exempel jag gjorde medan jag experimenterade med just dessa relationer i:
Det är mer än ett intressant experiment också en praktiskt värdefull teknik för att enklare illustrera artiklar och nyheter. För en ritning där man behöver exakthet fungerar det inte men för det komiska är det alldeles utmärkt. Tog bara några veckor och lära sig acceptabelt där jag använder Google Drawings (väldigt enkel att använda) för tecknande och Gimp om jag vill manipulera färger och dylikt.
Den jag själv var mest road åt var denna som jag tror att jag vid tillfälle ska göra om så att skämtet bättre framgår (den blev lite otydlig i 200px bredd men han har ju gjort ett Lejon istället för den gam som är kvar och chefen för den delen bär ju som ofta på de egyptiska väggmålningar ett djurhuvud här en hund... Roligare tyckte jag visar den hur orimligt värde kan bedömas om man investerat tid och energi och ser värde i vad du gör).
Ett pedagogiskt exempel. Givet ett ganska avancerat innehåll tänkte jag att något som lite komiskt och trevligt anknöt till skolan med en lärarinna kunde vara bra och ev. motivera läsaren lite.
En till pedagogisk visualisering från samma artikel. Här bytte jag invanda siffror i sådant mot geometriska representationer för stimulera tankarna lite. Ska vi tro Come On, I Thought I Knew That! (The New York Times) kan det stämma. Förutsättning är givetvis att man gör sig besvär att tolka det var svårt här men annorlunda kommer ändå alltid med en kostnad. Att kommunicera positiva känslor kan göra sådant lättare för läsaren att välja att göra tolkningen.
Det fanns tyckte jag värde att lägga både textur som en faktor påverkande vår perception rörande djupseende med diagrammet för att kanske fler ska tänka till rörande varför kurvan blir som den blir. Djuren fick tydliggöra hur kurvan sträcker sig ut och gör bilden mindre tråkig.
Här har vi en mycket otäckare bild. Man ska ha viss respekt för att inte onödigt göra saker fyllda med negativa känslor. Men idéen om sättet att uttrycka hopp och också hur människan tenderar att balansera sig själv kollektivt ofta även om det visst kan ta tid hade åtminstone visst egenvärde att försöka uttrycka utan att just göra det otäckt som ett experiment. Jag tror heller inte den kom på nivåer där den är problematisk för någon.
"Ondska" finns annars diskuterad i The man who would banish evil (senaste New Scientist). Den mest intressanta frågan om den relativa egenskapen där viss typ av ondska kan vara fullt acceptabelt i en kultur under en viss tid mot en viss grupp men ändå vara vad som fullt upprör mot och i den egna gruppen (jämför med slavarbete) berördes kort på slutet.
Simon Baron-Cohen svarar där i reportaget om sin nya bok Zero Degrees of Empathy: A New Theory of Human Cruelty så här på varför han tog med en diger samling mycket osamkliga exempel på mänsklig ondska från alla möjliga delar av världen:
"These are global examples of what I call 'emphathy erosion'. I include them in the book to help eliminate one absurd view, namely that the Nazis were uniquely cruel. They weren't. We need reminding of that."
Oavsett hur otrevligt kan de uppstå var som helst i den mening att vi inte ser någon unik kulturell faktorer eller någon bindning till geografi eller land.
Jag har inget färdigt svar som förklarar orsaken till den relativa aspekten men kanske kan man anknyta lite till vad de skrev i ett nummer nyligen i ledaren om att vi ska känna förtroende för att människan själv kommer kunna känna igen medvetande i AI och dylikt när det väl uppstår. Kan vi tänka oss separation har människan ibland för lätt att av humanisera människor som ej varande människor där jag tror att vår definition av människa är föränderlig. Möten mellan kulturer är därför oerhört viktigt menar jag för att förebygga kanske denna typ av problem också mer generellt. Att vi övas i att se att människa inte är absolut enligt en viss mätmetod där viktigare är respekten för liv.
Vi kan där också tänka att separationen i grupp ofta varit mycket tydlig eller vad som skapats från något att börja från. Det förekom knappt någon kontakt alls mellan människor i Afrika och Västerlandet. Jag tror det hade stor betydelse för att slaveriet kunde uppstå till att början med där oavsett om personer ser ytligt lite annorlunda ut är det om vi har vana och kontakt sedan en tid inte lika lätt för denna typ av problematik att uppstå.
Grundförutsättningen är att vi kan se separationen där de inte är din flock i någon väsentlig parameter där flocken inte är absolut utan följer flera faktorer. Därav att jag ser det som ett viktigt abstrakt koncept att människan konkret drar linjer där linjerna just är abstrakta varierande med kontext och situation:
Ett positivt humör är mycket bättre när sådant behöver tänkas om. Visst att man kan säga att orsaken till det kanske är att det minskar känsla av hot och därför öppnar för tankar. Emellertid tycks ju dock den relationen vara allmän och gälla kreativitet i den mening att vi förändrar hur vi resonerar mer grundläggande där väsentligt nytt kommer allmän även när det gäller ex. teknisk innovation, förståelse av matematik m.m. Stress och oro kan oavsett hur fel det kan låta också vad som kan ge idéer men i andra delar är de positiva viktiga (där separationen inte nödvändigtvis alls eller i de faktorer jag menat känns igen har något med moraliska frågor att göra utan tycks snarare vara relaterat till om en värde-faktor ligger som ändrats och om den är i kort eller lång tid där gott humör är viktigt när den i direkt upplevelse korta tidsfaktorn är viktig och där förändring i sig är utsträckt).
Den faktorn jag först föreslår tror jag också är verklig och också den mer generell bl.a. utifrån denna studie:
Men så är ju scouting vad som kräver just både lite mod och handlar om att upptäcka nytt. Kanske är det som begrepp just vad som speglar dessa sidor av människan?
De sita två teckningarna är jag ganska nöjd med också. Den första uttrycker den tekniska kombinationen mellan Gimp och Google Drawings tydligt. Google Drawings har använts för att förstärka drag med linjer och för att addera in mer omoraliskt och fel en cigarr (det tycktes kul för mig) hos en bild jag utgick från och innan reducerat ner färger och ökat kontraster tills mycket lite mer än konturen fanns kvar. Därefter i ett tredje steg efter Google Drawings återanvänder jag till Gimp och gav den väldigt ovanliga färger. Jag vill se den som ett inlägg i debatten om äldrevården.
Här just för att anknyta till isomorfism (se Ord över 0.7 när relationerna projiserades ner algoritmer runt det den anknyter där vi från hur orden statistiskt relaterar till varandra d.v.s. deras övergripande kontur relativt varandra i den dimension provet speglade gav oss möjlighet att skatta likhet och känsla i orden)
Hästen ritade jag genom att ta en bild jag hade som bakgrund i Google Drawings. Runt endast konturen väldigt grovt gjorde jag linjerna. Det räcker för att det tydligt och direkt ska uppfattas som en häst. Bättre exempel än det på hur skalning och isomorfism kan fungera i vår perception upplever jag inte att jag mött.
tittar man en extra gång noterar man om inte annan heller att föga i drakens skepnad stämmer med myterna. Egentligen bara huvudet och halsen, och färgen som ibland uttryckt. Hade jag nu gjort det med hästen hade fler reagerat. Det speglar nu vår visshet om dess information liksom tror jag dess möjlighet att förändra energi i rummet (draken är död - den är mindre viktig - det är inte lika kritiskt hur den ser ut).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar