Att vandra i den varma solen är skönhet och avkoppling. Samtidigt får erkännas trots kostnaden av det i kylan och mörkret att under vissa omständigheter skärper det vår kognition. Perception är observant på varje ljud och rörelse och vi får känslan av silver-vitt: Den silvervita skymningen och snöstormens vaga skepnader.
Och förstärkningen är för att göra det lätt att se faran. Så precis som Mr Lennon sjöng om kan därför finnas skräck:
"When the night has come
And the land is dark
And the moon is the only light we see
No I won't be afraid
No I won't be afraid
Just as long as you stand, stand by me"
Kanske mer än bara genetiska drivkrafter är det varför systematiska konflikter tenderar att öka den romantiska potentialen hos människor? D.v.s. att som Mr Lennon också uttrycker ger honom en trygghet där kanske konflikten som sådan mer än egentligen den personligen risken som mer eller mindre stor är vad som skapar oron. Att risker i sig kan tas på väldigt höga nivåer så länge som det medverkar till att lösa problemet och/eller inkluderar mycket av konstruktiv romantik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar