Utan att ha läst pressmeddelandet för studien: Language Speed Versus Efficiency: Is Faster Better? drar jag nytta av titeln som utgångspunkt för en förenklad förklaring till poesi och musik jag skrev här på Hans Husman om Prylar:
Musik med musiklyriken illustrerar menar jag poesi. Är man "övertränad" likt jag på att skriva blev det efter ett antal år kul att skriva och läsa dikter. Språket är i den typen av tolkning väldigt förstärkt.
De flesta gillar dock inte poesi och ser föga poäng med det. Men när språkets känsla förstärks med musik och levereras i musiklyriken blir den plötsligt vad som kan dra in miljoner till de skickligaste. Musiken likt överträningen på språket förstärker den känslomässiga avtrycket av poesin.
Av samma anledning är musiken och lyrikens känsloavtryck mer avgörande än lyrikens "exakta" betydelse i ord-tolkning. De flesta tror jag inte ens reflekterar över den annat än i enskilda strofer som får en personlig-betydelse.
Vi kan se det som att musiken förstärker lyrikens intensitet i "emotionellt avtryck" - mönstrets uttryck vidare från tråkigt till intressant och spännande - medan lyriken kräver tidens träning för "samma sak". Det är ett perspektiv: tiden totalt relativt intensitet per sekund både i kontext av träning och per session.
På samma sätt är också perspektivet hur utsträckt aktivitet för ett mönster är relativt koncentrerat. Det senare tenderar vi att uppleva mer intensivt.
Föga formellt från perspektivet i min modell av människans kreativitet och språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar