Boney M - Rasputin

Här har vi nu Boney M med Rasputin viss ålder - överlevande tidens tecken där ju musiken alltid är en strid du vinner eller förlorar - och där ju vem som egentligen sjöng Rasputin kan diskuteras relativt denna senare. Den viktigaste rösten hör vi hur som helst åtminstone i originalet av och till: Frank Farian.

För att slippa plågan av att lyssnas på den frätande sörjan ovan där några som absolut inte har någon sångröst alls torterar oss och ge en kontrast vad en studieproducent även som här i mitten till slutet av 1970-talet kan göra för att hjälpa upp saker (vilket jag också visat med med bl.a. Gwen Stefani) har vi dem här från 1970-talet.

Det är visst ett form av bedrägeri där de flesta i Boney M aldrig ens sjöng något på skiva och ännu mindre i verkligheten. De var mer än en visuell efectos especiales för att ge publiken en upplevelse mer än vad en tysk studieproducent varken förmåga eller har lust till.

Differensen emellan är samma som vi kan se i konflikt där vi ju för krigsfilosins tagg tog ett första exempel i Scorpions - Send me an angel illustrerade bedrägeriet från en till sida (och slåss när du väljer att göra det är ingenting man implementerar ärligt eller för att ta fienden i hand efteråt annat än för att haka upp den på vagn för att dra efter som Akilles gjorde: Med mindre än att man önskar det stannar man bäst hemma).

Förändring av tillståndet från en tidpunkt till en annan (kort eller lång tid) kan påverka upplevelsen - mer upplevelse antingen mer eller mindre d.v.s. framåt eller stilla - av det mesta och just här handlar det om att amygdala ökar sitt avtryck tillbaka mot perceptionen för att göra oss fokuserad på eget eller andras blod - mer eller mindre - vaksam eller redo att angripa.

Det senare är nästan alltid är bättre i dagens värld där det nästan aldrig realiseras d.v.s. det är bättre att bli lätt arg än lätt nervös för humöret men i faktisk konflikt mot en kompetent fiende behöver du båda och bäst upprepningens träning där du lär känna honom eller henne nästan som en vän så att du alltid Tillräckligt Rätt kan föreställa dig vad som nu kommer och vilken av de tre som är rätt:

1. En vakt utanför den egna dörren: Försvarets rädsla.
2. Någon annans dörr: Lura fienden att angripa någon stor så blir ni en till som går ut och slåss.
3. Båda dörrarna medan du smyger ut genom fönstret för en kort tur över till fiendens huvudstad d.v.s. förvilla och avsluta det snabbt och enkelt för alltid - fram och bak - om du ska vinna gäller att du förr eller senare måste ta kriget innanför fiendens dörr och bäst in i hans eget sovrum medan han sover för den tysta dolken.

Det är krigets två sidor. Yxan vi slår öppet med medan den tysta dolken är kriget i mörker - före, medan och efter yxan - oavsett om det är argumentation eller egentligen precis vad som helst beroende på hur gärna du vill vinna och som du tror är tillräckligt troligt relativt risken är förblir tyst.

Av just den orsaken finns det värde med t.ex. UN därför att det är just detta krig kommer ner till. När vi lämnar över mer ansvar till amygdala vilket krig ser till görs automatiskt kommer konflikt ner till att vinna där andra faktorer oavsett om de är rationella eller inte, eller om något i småsaker vinns på att bryta mot dem, minskar i betydelse. Blod är blod och i perception om amygdala trycks tillräckligt högt upp har andra mönster liten betydelse.

Scorpions - Send me an angel

Här har vi musik med de rena höga ännu om inte musikaliskt bättre renare med klockor man slår på. Det blev aldrig att jag följde upp dem och om jag inte ser något direkt utgår från att jag ändå vet vad det är more or less.

Sedan alltid för musik - liksom mer eller mindre allt annat - kan saker vara antingen på insidan (t.ex. du hör musik i huvudet) eller på utsidan. Precis som allt övrigt i Uppmärksamhet på fester i en rekursiv modell i perception är det rekursivt och är endast ett uttryck av entropins sidor - där jag mer än de två vanliga för energi respektive information uttrycker den nu i tre dimensioner samt tiden förutom de tre långsamma dimensionerna som jag inte praktiskt engagerar mig i: energi, metabolism, information, tid och evolutionens tre sidor - vackert illustrerat av att om du ler tenderar det att göra dig på bättre humör.

"The wise man said just find your place
In the eye of the storm
Seek the roses along the way
Just beware of the thorns"

Eller för att ta några färska studier där vi ser det (medicinskt forskning har nu fokus på vad folk har problem med i grundforskning vilket gör att ju mer grundläggande det är desto närmare är det ett faktiskt problem och därmed lite mindre trevligt).

1. Din kropp representeras tidigt och upprepat intensivt så avtrycket består efter kroppsdelen försvinner. Själv tvivlar jag på att någon vuxen inte upplever fenomenet men det behöver beroende på livsstil och personlighet i övrigt vara vad som är starkt jämfört med det löpande avtrycket av övriga kroppen, och i så fall inte besvärande eller vad man kommer ihåg (även om det kanske dyker upp av och till).

Phantom limb after stroke: An underreported phenomenon (Cortex)

2. På samma sätt är givetvis människor känsligare för hierarkiskt kompensatoriskt förtryckande när det rör kroppen där vikt självklart kan vara en sak också ofta upprepat som viktigt för överlevnad i press:

Teasing About Weight Can Affect Pre-Teens Profoundly, Study Suggests

3. Här har vi det eviga avtrycket i form av PTSD från hierarkiskt kompensatorisk beteende när gjort väldigt tydligt:

A meta-analysis of the long-term sequelae of a genocide.

4. Och rekursivt till de tre långsamma dimensionerna och här till de egna generna där vi ser hur stress förändrar genuttrycken:

Stress-factors can control our genes (se också Polycomb Group Protein Displacement and Gene Activation through MSK-Dependent H3K27me3S28 Phosphorylation i Molecular Cell men givet genetikens mindre ovanliga språk med mycket korta förkortningar är säkert pressmeddelandet vad som är det bättre valet här).

Självklart är en annan lika viktig i de tre små dimensionerna det naturliga urvalet som ju som vi alla vet handlar mycket om perceptionens mönsterigenkänning samt givetvis också upprepningen. Alla tre av dessa utgår jag dock från ska gå att approximera bort på alla sätt vilket också har den kvaliteten att jag slipper diskutera de mest osmakliga sidan av det som genetisk krigföring där en av de mer kända mekanismerna är hur våldtäkt går epidemiskt med krig.

5. Förändring av tillståndet från en tidpunkt till en annan (kort eller lång tid) kan påverka upplevelsen - mer upplevelse antingen mer eller mindre d.v.s. framåt eller stilla - av det mesta och just här handlar det om att amygdala ökar sitt avtryck tillbaka mot perceptionen för att göra oss fokuserad på eget eller andras blod - mer eller mindre - vaksam eller redo att angripa (där det senare nästan alltid är bättre i dagens värld där det nästan aldrig realiseras d.v.s. det är bättre att bli lätt arg än lätt nervös för humöret men i faktisk konflikt mot en kompetent fiende behöver du båda och bäst upprepningens träning där du lär känna honom eller henne nästan som en vän så att du alltid Tillräckligt Rätt kan föreställa dig vad som nu kommer och vilken av de tre som är rätt: en vakt utanför den egna dörren - försvar - eller någon annans dörr - lura fienden att angripa någon stor så blir ni en till som går ut och slåss - eller båda dörrarna medan du smyger ut genom fönstret för en kort tur över till fiendens huvudstad d.v.s. förvilla och avsluta det snabbt och enkelt för alltid om du ska vinna gäller att du förr eller senare måste ta kriget innanför fiendens dörr och bäst in i hans eget sovrum medan han sover för den tysta dolken).

The effects of anger and sadness on clinical pain reports and experimentally-induced pain thresholds in women with and without fibromyalgia

Väldigt enkelt. I princip. (-__-)

För att ta en till som gör samma sak men med pipor som ska antar jag härma vinden.