Jorden, Vinden och Vattnet

"E" - Europe - M Husman väljer ut lämpligt stycke musik för natten:

Rasputin...

Älskad av drottningen - om alls sant och kanske oavsett - kommer med fördelar. Men givetvis viss risk. Men vad är nu riskfritt? Är relativt avstånd i makt stort skapar det alltid risker såväl förhoppningsvis från det egna perspektivet förutsättningar att hantera dem i motsvarande utsträckning (gärna med viss uppfattad säkerhetsmarginal med vinst i säkerhet för att förhoppningsvis från det nå tolerans mot risker man ej riktigt sett eller utvärderat).

Förstärkt film och lyrik i Black and White

Av och till jag indikerat och kortfattat diskuterat fenomenet - faktiskt för musik oftare sista åren ganska vanligt ev. mycket vanligt för musik som säljer väl nog för den riktiga nivån (en möjlig orsak om så är att mycket möjligt är fenomenet något mer potent för en internationell publik som ej har engelska som första språk) - är koncept mer value potenta med mycket nära-liggande similarity i direkt sound resp. en del besläktat i konceptuell similarity rörande relationer ex. besläktat kontext.

Ett ganska otrevligt - men nog så verklig instans på ett bredare fenomen ej samma sak som ovan - på hur upplevelse oftare förr i film boosta:des var att uttrycka relativ makt mellan afroamerikaner och vita amerikaner genom att låta de senare vinna i någon begränsad situation. Exempel ej ovanligt är National Lampoon's Vacation när Clark pragmatiskt med hjälp av en pistol organiserar nöjesparken Walley World öppen (se ex. här).

Mer osäkert men indikerat potentiellt givet äldre datum och faktisk co-waning över orden givande troligt viss avtryck white male (jämför också relevansen för den lika ej explicit men med höga relevansen via andra koncept som natt, säng m.m. romantiska domänen) kontra white knight som det välrepeterade konceptet. Två kraft-domäner till koncept som förstärker varandra. För det första är givetvis male det mer potentiella men givet domänen diskuterad som instansierad i black and white infekterade nivå torde associationen praktiskt till white i segment relaterad relativ makt vara vid tiden ganska potent för att säga det minsta.

Också tror jag att det är viktigt att understryka att jag tror att fenomenet i sig har haft konkret negativ effekt antagligen på mer mätbar nivå. Avseende åtminstone filmer medan jag är mindre säker på hur kvarvarande en ev. negativ association närmare ett mindre moraliskt ställningstagande det egentligen är för musik-lyrik med så begränsat uttryck (mer utvecklad propaganda-artad musik riktat delvis troende är mycket troligare problematisk) men likväl olämpligt.

My my My

Oh my...

"My, my, my music hits me so hard
Makes me say 'Oh my Lord'
Thank you for blessing me"



[...]



"While it's rolling, hold on
Pump a little bit and let 'em know it's going on
Like that, like that
Cold on a mission so fall them back
Let 'em know, that you're too much
And this is a beat, uh, you can't touch"

Komplett "The Rock Star" fordras inte för Sommarens intensitet

Emellertid i en liten fortsättning på The Rock Star gäller ju att om det räcker att vinna bra en gång, behövs inte så mycket mer än musikens intensitet. Intensitet och guld. Räcker en sommar och det är länge nog om det säljer bra nog. Efter det om du ska ligga på topp krävs både variationen utan att bryta din repetition, eller bli tråkig med risken att det associerar vidare till musiken.

Gäller det att nå fram nu och du är tveksam: Att öka upp intensiteten kan i den korta tiden aldrig på fel så länge handgreppet kring just det har kunskap nog att undvika de mer riskabla och vanligare fällorna. Det gäller ju nu musik, gatu- och mobilsäljare, kortvarig fame mer allmänt (jfr dokusåpa-trenden innan det intensitets-konceptet tröttats sönder utan tillräckligt ny variation) och en hel del annat men alltid en aning kortsiktigt utan något mer.

"Hard to the core, I feel the floor
When I'm on the stage, yo, yo'll ask for more
I'm on the ass, I know the last
I work real hard do you like my cash
Tick tick ticka tick take your time
When I'm goin' I'm goin' for mine
Open you ears and you will hear it
I tell you this 'cause there's no limit!"

För det större i människan att vandra fritt krävs ibland något av oss

En större uppsättning koncept (mest typiskt som oftare diskuterat och lite mer uppenbart kanske vissa grupper av adjektiv) tenderar att ha vad vi gärna ser som binära motpooler. Så mycket i ett specifikt kontext och vårt eget tillstånd när vi lämnar vad vi som individer ser som den självklara tolkningen just nu eller populationens större "genomsnitt" för en tid kan påverka tyngden vi lägger i resp. att vi har vi visst avstånd mellan när de utnyttjas är skillnaden inte alltid lika självklart som när de ställs direkt mot varandra.

Nedan har vi ju dem i direkt närhet - samma musik-lyrik och där rent av ganska nära också - och även om Angel och Devil kanske inte är vad vi absolut vill se som en perfekt-pool är de ju just aldrig riktigt det i praktiken (enligt föregående stycke). I hur de används och vad som beskrivs för en plats och situation där den som talar uttrycker viss moraliskt upprördhet fungerar de väl med varandra.

"I can feel an Angel slidin' up to me

One night in Bangkok makes a hard man humble
Not much between despair and ecstasy
One night in Bangkok and the tough guys tumble
Can't be too careful with your company
I can feel the Devil walking next to me"

One Night in Bangkok
Chess

En inte oviktig skillnad finns dock. Djävulen är välkänd. Den som talar har mött honom tidigare, och den som lyssnar vet vad det är. Därav att det är the devil i den bestämda form. Vår ängel är en av många. Mindre tydligt vem.

Oavsett om vi är troende eller inte vandrar alltid djävulen resp. det större i människan aldrig långt ifrån oss - och ibland närmare än så.

Men när vi ser tillbaka i historien se att saker tenderar att bli bättre övre tiden - vi har alltid segrat - även om också ganska djupa tapp inte är ovanliga (WII är ett exempel) och de kräver också den större ansträngning av oss alla. Både att inte acceptera det. Och när det krävs kanske också göra mer även om vi förhoppningsvis inte ska behöva se ett pris betalas likt det Andra världskriget krävde av så många.

Vi måste också ha respekt var att förändring inte behöver komma billigt men att folk likväl kan värdera sin frihet för sig själva och generationer efter högre samtidigt som vardag redan är plåga och ibland också konkret tortyr och mord.

The Goddess gonna cut you down

Lyrik jag upplever får mer kraft när orden talas av den sedan år omvända. Hans åldrade röst adderar värde både till den upplevelsen och lyriken. Men för potent lyrik av den kategori som av och till ger försäljning och biljett-intäkter på "mellan-nivå" för en varierad mängd musiker ska man nog bäst vara försiktig med att försöka tolka i en förklaring för lättvindigt.

"You can run on for a long time
Run on for a long time, run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down"

Musik-intensivt värde: Guitar Queer-O med Kansas, Carry On Wayward Son

Trevlig musik jag upptäckte via Guitar Queer O, South Park. Ett upplever jag bästa avsnitten och kanske bidrar den ovanligt höga musik-tätheten till att förstärka upplevelsen?

Carry On Wayward Son...

"Once I rose above the noise and confusion
Just to get a glimpse beyond the illusion
I was soaring ever higher, but I flew too high
Though my eyes could see I still was a blind man
Though my mind could think I still was a mad man
I hear the voices when I'm dreamin', I can hear them say

Carry on my wayward son,
For there'll be peace when you are done
Lay your weary head to rest"

Musik förstärker budskap men är mer sällan budskapet

Tveklöst som vi vet från inte minst de kommersiella värdena finns stor potentiell potens i de varumärken kanske tydligare kända musiker (men nära nog jämförbart kända skådespelare). Långt ifrån alltid är det värde som enkelt tycks gå att omsätta i andra områden. Värdet ligger kanske en bit från mening konvergerat till symboler och det entydiga och vad vi är mer benägna och får större möjlighet att konvergera utifrån oss själva.

Dock gäller ju fascinerande nog att när en aktör med konvergerat värde i en fråga just i det konkreta artister, skådespelare m.m. kan sakna agerar i respons eller i locomotion med den samma att artistens värde i varumärke lättare realiseras. Aktörens handlande och motiv kan ju bedömas från det alt. är vad som har förtroende för frågan. Ex. är President Obamas användande av musiker generellt mycket vanligt i USA säkert relaterat det stora politiska området landet representerar inkl. många kända musiker båda partierna har att "välja bland" från ändå ett antal intresserade.

Ett till ex. har vi med China tightens concert rules after Elton John's 'disrespectful' Beijing show (The Guardian). För nära nog allt tror jag att det är ganska få agerande-vägar som egentligen är "gynnsamt" för diktaturen eller ens relevant påverkar hastigheten till demokrati i någon verklig mening relativt antal år den nu funnits. Upplevd dispergens jämförande den egna situationen med omvärlden kanske har värde. Mer tror jag dock det skulle realiseras från kändisar om man försökte tänka närmare idéen om den mer "kollektiva" kinesiska kulturen som fått ganska stort utrymme i publicerad forskning (men som jag i mycket lätt betvivlar utanför ett par saker bl.a. indikerat här) att vi i upplevt värde och reward gärna stryker under vad vi kan uppleva att vi diffust (eller för missbrukaren också akut-konkret som välkänt) och här finns oavsett idéen om det kollektiva en distans mellan individen och samhället där man ej i just något kan lita på det gemensamma (föga sociala skyddsnät om några för de flesta, ingen rättssäkerhet, statlig terrorism m.m.) och ett explicit och implicit inlärningsparadigm att uttrycka staten för att reducera egen risk. Mindre som Dr Lecture i fiktionens-värld menade när han föreslog att vi åtrar vad vi ser dagligen är vad vi saknar - inte ser eller känner - men lärt oss är möjligt från upplevelse eller jämförelse och information från kollektivt språk vi litar på (d.v.s. här inte staten).

Undantaget är naturligtvis bl.a. vad som kan verka utlösande och tar saker över tröskelvärden vilket ju kan få saker att röra sig snabbt givet att något upparbetat finns. En överraskande och från den uppmärksamheten illustrerande mekanism när diktaturens handlande upplevs av nyhetspubliken är en komponent i det. Det här gissar jag oavsett vad samlat över alla artister knappast varken lär utlösa något eller verkar systematiskt övertygande. Dock kan i ett värde mer i Västerlandet finns som jag känner inte är vad jag ska försöka bedöma utan att i så fall addera tid på att försöka mäta det. Det är mindre lätt att generalisera till enkla samband än man kan tro.

Ev. kanske en mer intensiv-artist närmare kanske Sir John under hans vildare ungdom eller som för något eller några år sedan Miss Spears. Mycket intensitet snabbt med snabba växlingar som lätt tar bred uppmärksamhet. Men också tycker jag är svårt att seriöst tro något om utan att försöka mäta reaktioner och förändringar från något konkret.

New York stereotyp?

New York stereotyp? Ny för mig i så fall. Jag har heller aldrig systematiskt försökt söka stereotyper oavsett metod eller källa relaterat städer. Kanske inte ointressant givet snabbare befolkningstillväxt på fler platser i det exponentiella i modern-historia vilket tänkbart ger något att jämföra gamla mer stor-geo-area koncept (jfr norrlänningens alla begränsningar).

Doing things you wish you could
He's not talking, he's just walking
Like them city boys from New York"

Mer intensivt kollektivt språk tenderar ju dessutom att repetera befintligt inte sällan skapande mer abstrakt mening hypotetiskt lite åt hållet om folk ex skulle börja kalla skåningar för norrlänningar när de upplever dem sävliga (d.v.s. norrländskt förslöade på rikssvenska). Det gäller emellertid inte stereotyper på samma sätt.

Annars som välkänt från musikhistorien välgjord hit-musik. Uttryckande lyckad kontring / storslagen seger / hybris / lätt maniskt / belöningspotent för lyssnaren att ändå oerhört fritt tolka in till vad nu aktuellt i egen salience från romantik eller dominerande sport eller dataspelsseger demonstrerande t.ex. kvinnornas lika goda förmåga i någon traditionell manlig-sport, eller mycket otroligare ännu mer fantasifull (kanske inspirerades lyrik-författare oavsett vem av Mrs Spears "privatliv") glädje över en lyckad rekrytering av en lego-soldat för att avrätta en massa journalister som alltid förföljer en.

Blondie - Boom Boom In The Zoom Zoom Room

Säckpipornas magi och livets ständiga prövningar

Att lyssna på säckpipor fyller mig alltid med en känsla av att åstadkommit något viktigt. Det är svårt precis som att dåligt tränad delta i ett lopp.

Man lämnar musiken lätt skadad - lite som PTSD - men ändå starkare därför att skadan i sig innebär att man har en ökad tolerans mot smärta: sin egen såväl som andras. Därigenom är det verkligen krigarnas musik.

Här säger anrika the 79th farväl till Gibraltar innan de kliver på skeppet tillbaka till Skottland för att åter få möta de öppna viddernas skönhet och kunna vandra ensamma många miles spelande på sina säckpipor (vilka jag antar görs av magsäckar).

Sheryl Crow - All I Wanna Do

Jag gillade Sheryl Crow med All I Wanna Do redan när den kom för en mindre evighet sedan och gör det fortfarande:

Sedan en dag vaknar man upp och inser att man har blivit åldrad och tycks ha åldrats snabbare än nästan alla andra och egentligen blivit en tämligen tråkig och lättirriterad person med tråkiga intressen. På Östersjöns kryssningsbåtar föredrar jag sömnens nöjen och att läsa ifatt på journal-artiklar och mönsterigenkänningen och grafteorin.

"Hit it!
This ain't no disco
It ain't no country club either
This is LA!"

Alkohol gör mig bara trött nu för tiden och det kan ta dagar innan det försvinner. Ger mig inget nöje. En ordentligt stor cigarr däremot har mycket nöje i sig.

Sound of music - So long, farewell

Nu tänker jag äventyra mig ut på stan för att dricka kaffe eller te och läsa Newsweek i trevligare ljus. Så... So long, farewell.

Juno Reactor - Welcome Back (Path of Neo, Soundtrack)

Att bedöma framtiden för tekniktunga företag i snabbt rörliga områden borde vara vad som är svårt. Svårigheten folk upplever kommer dock från att de typiskt övervärderar snabbt producerar information där rundgång ofta blir fallet de flesta analytiker tror att övriga faktiskt lade någon tid på deras arbete och plagierar deras idéer och de fåtal som lägger någon tid tror att åtminstone några av övriga gör det.

Fortfarande är det tidsödande att göra seriöst men ett tecken att titta efter är de mindre uppenbara investeringar och samarbete företag går in i oavsett storlek på dem. Vad vi söker är inte primärt vad vi kan bedöma värdet av i rörande produkter - därför det är verkligen svårt - utan vad som kan företag intressant kunskap och idéer i områden där övriga ligger efter och där applicering på befintliga produkter är uppenbara.

För Qualcomm har vi ett exempel på det för www.braincorporation.com. Vad jag gillar med Qualcomm är dessutom att det kan ge sin processor ett coolt namn - SnapDragon - snarare än att fastna i det ut-tjatade konceptet att välja grekiska räkneord eller andra ord som uttrycker geometri, volym o.s.v.

Så välkommen tillbaka till greatness Qualcomm.

Myndighet för att reglera antalet tigrar och drakar i varumärken och konst krävs

Men jag är ju svag för både tigrar och drakar. Det är kraftfulla symboler. Jag ifrågasätter också på det allvarligaste hur det kan komma sig att tigrar är underutnyttjade jämfört med drakar.

Kanske borde vi ha en myndighet varumärkes som såg över sådana saker för att hindra att Barnen blir hjärntvättade ondskefullt mycket på drakar och ledsamt lite på tigrar. De förtjänar att tränas in på båda dessa vackra symboler för djurens styrka!

Tigern och Draken är två sidor av samma sak

Apropå tigrar och drakar drogs min uppmärksamhet till en badges med en drake jag såg publicerad i en tidning inriktad på design (Creative Review) jag köpte idag (och tidigare i år förra numret av).

Låt mig rörande det peka på att vi människor tenderar ofta att dra slutsatser om var saker hör hemma utan att ha något skäl för det om det igenkänns som en företeelse vanlig i ett visst sammanhang.

"Badges" är ju också vad vi associerar till det militära - jag har t.ex. en med hund på efter min militärtjänst - men de används också i andra sammanhang. Ibland kan de också ha likheter och då är en feltolkning inte ovanlig.

Tillåt mig att göra en icke ordagrann översättning:

Omnis Vestri Substructio
D.v.s. upp och iväg givet symbolen men rymden i sig är en symbol oavsett rymdfarten och satelliter. Rymden är ju också kul. Vad man kan komma att tänka på om man är trött och inte har någon fantasi just då: vi har ju alla sett uppskjutningar av raket, färjor m.m.
Es Servus Ad Nobis!
Vi kommer segra därför att vi redan har segrat: Alla dina baser kommer bli våra. Mycket passande för personer som kommer från den kultur där strategispel spelas där uttrycket cirkulerat åtminstone sedan 1990 - 1995.

Vi kan se det som man också bildligt kan cirkulera något. Med ett mål. Målet här är kanske draken eller lika gärna vad som helst: kanske en försäljnings satsning på Kina som ju pilen är riktad mot. Jag använde ju själv draken som en liknelse i Att förföra eldsprutande drakar med musik, dans, sång och några sångfåglar, guppies och gnagare.

För en ordagrann översättning kan Googles nyligen tillagda översättning av latin användas (se t.ex. Översätt latin med Google Translate) där vi får:

"Let all your things
You are a servant to his Base for us to"

Jag menar vilken privat gathering som helst som önskade ett kul minnesmärke kan ju ha konstruerat den snarare än något relaterat till NASA eller NSA:s enheter. Faktiskt håller jag just här nästan det för troligare p.g.a. några detaljer.

Apropå rymden kan jag också ta och spela Sleeping Satellite där jag i slutet av september 2009 upptäckte följande underbara alternativa musikvideo:

Där jag gillar det alternativa konstruerade perspektivet på jorden där ett alternativ perspektiv - både välkänt av vad vi ser men ändå nytt - kanske kan hjälpa oss att igen se skönheten i världen.

För att citera en bit av lyriken:

And when we shoot for the stars
What a giant step
Have we got what it takes
To carry the weight of this concept?
Or pass it by

Där kan vi kanske se lyriken som inte två möjligheter utan tre: att vi inte klarar det där det uttrycks av osäkerheten lateralt, att vi klarar det där det är möjligheter att vi bär det eller att vi passerar det d.v.s. att det missas före (att t.ex. risker bedöms finnas) eller efter (att vi inte klarar att översätta till värde därför att belöningsstyrda mekanismer gör att vi föredrar att äta en massa godis, pizza och titta på TV snarare än att göra något viktigt även om hotet är utrotning om än inte upplevt omedelbart).

Hur som helst tror jag att jag tar och adopterar denna badge som min. Badges är ju så viktigt. Ett fint komplement till en annan jag har med en tiger förutom min faktiskt militära med hunden. Om jag gör någon mer badge någon gång - och det är inte säkert - blir det i så fall en med en zebrafink, en jollrande bebis eller en humla.

Gwen Stefani - What You Waiting For?

Läser man lyriken till What You Waiting For? kanske det ligger nära tillhands att tolka det som fertilitetens spel men jag är väldigt övertygad om att det här skapades i prokrastineringen inför en skiva troligen just denna som What You Waiting For? hör till.

Förutom de unika omständigheterna utanför lyriken vid tiden o.s.v. finns det ju kvar om än kanske om jag har rätt lite anpassat i övrigt t.ex.:

I can't wait to go
Back and do Japan
Get me lots of brand new fans
Osaka, Tokyo
You Harajuku girls
Damn, you've got some wicked style...

Sprites för att visualisera rörelser i 2D

Något jag kom att tänka på avseende implementation av algoritmer för att modellera 2D delen av vår perception var hur vi förr gjorde grafik på enklare datorer som Commodore 64. Jag gjorde förvisso aldrig något avancerad men hade en för barn väldigt färgglad bok där man genom mycket god pedagogik kom att göra tämligen avancerade figurer som rörde sig i ett enkelt spel.

Vad dessa använde där det sista exemplet jag känner till är Nintendo Gameboy var vad som kallas sprites. Det tunga i att modellera 2D perception är givetvis statistiken och den styrning från syntaktiska regler som troligen också kommer krävas och jag är "lätt" osäker på hur det går att lösa för mig men hittar man en god rekursiv modell som jag har förhoppningar om tror jag ett väldigt begränsade ytor kanske går att göra i taget men det kommer kräva mer tid.

Samtidigt känner jag att det angreppssätt man utnyttjade med sprites för att skapa en god spelupplevelse i två dimensioner trots mycket begränsad hårdvara kanske är intressant. Hjärnan har förvisso enorm beräkningskapacitet men den tar också in väldigt mycket information och är resultatet av konkurrens genom väldigt lång tid där den troligen är just väldigt effektiv i energi.

Om det finns konkret värde att se här vet jag inte men det är i alla fall ett intressant perspektiv för hur man kan tänka om man känner behov av att visualisera representationer som befinner sig i 2D perception. Numera tänker man egentligen inte dom termerna som gällde för sprites och sällan optimerat. Inte minst gäller det någon som jag som inte håller på med grafik.

Den enda sidan jag snabbt tittat på var Wikipedia för: Sprite (computer graphics). Först var jag in på spirit men då var det cirka 25 år sedan jag gjorde något här när jag var cirka 10 år och spirit kändes också rimligt eftersom figurerna i spelen (ofta spöken t.ex. i Ghost'n goblins och Pac Man).

Följande citat är intressant och indikerar två enkla tekniker som ju om man sett spelen visar vilken god spelkänsla enkla åtgärder kan skapa:

"The animated characters, bullets, pointing cursors, etc. for videogames (mainly) were rendered exclusively with the CPU by software, as part of the screen video memory in itself. Hence the term software sprites.

Mainly, two distinct techniques were used to render the sprites by software, depending on the display hardware characteristics:

1. Binary image masks, mainly for systems with bitmapped video frame buffers. It employs the use of an additional binary mask for every sprite displayed to create transparent areas within a sprite.

2. Transparent color, mainly for systems with indexed color displays. This method defines a particular color index (typically index '0' or index '255') with a palletted display mode as a 'transparent color' which the blitter ignores when blitting the sprite to video memory or the screen."

Musiken från Ghost'n goblins har vi dessutom nedan. Jag hittade inte något filmklipp som visade själva spelet där ju figurerna är sprites och denna första skärmbild är verkligen en överskattning av hur figurerna såg ut. De var dock inte mindre roliga att spela än moderna 3D spel avseende mycket men när DOOM kom (där ju Wolfenstein var mindre känt och inget jag spelade) var det ett extra värde i upplevelsen som 3D gav.

En likhet mellan spel i 2D och 3D tror jag är att spelare i båda fallen kunde spela mycket länge.

Joe Cocker - Summer In The City

Ovanligt välgjord lyrik för musik men så ges den också ett större utrymme än kanske oftast är fallet. Här har vi en cover av Joe Cocker från 1993 av Summer in the City av Mark Sebastian ursprungligen med The Lovin' Spoonful.

"Cool town, evenin' in the city
Dressed so fine and lookin' so pretty
Cool cat lookin' for a kitty
Gonna look in ev'ry corner of the city
'Til I'm weezin' at the bus stop
Runnin' up the stairs gonna meet ya on the roof-top"

Samantha vs Sabrina - Call Me

Call ne annars (åtminstone tidigare) mer känd för Blondi har vi här i en mycket senare inspelning gjord av Samantha Fox och Sabrina.

Samantha Fox förstör förövrigt förutsättningarna att dra nytta av sin tidigare karriär i en grov missuppfattning av hur upprepning fungerar. Där publicering av äldre inspelningar av original som Touch me störs ut för att gynna de senare.

Effekten av det blir inte att den nya Samantha Fox repeteras på ett sätt som ger påverkan men kan däremot störa den tydliga repetitionen som bär upp en ny karriär. En ny karriär för henne kommer fortfarande efter 10 år på ungefär den förväntat i bästa fall rimliga nivån fortfarande inte nått den repetition som redan var skapad. Ny repetition av den gamla bygger på det och ger mer till den nya instansen av Samantha Fox än den nya ger.

Därav är det en mycket riskabel strategi och istället är det viktigare att föra ut båda instanserna och associera den senare med den första.

Hellre än att diskutera det från efectos espiales och entropi ser vi det bäst som att om din karriär byggs upp av en tidigare karriär är ingenting som ger den uppmärksamhet på bekostnad av din nuvarande.

Strategiskt är problemet samma som gör att vi ser hemelektronik från samma ägare tappa trots en enorm marknadsfördel, en leverantör av mobiltelefoner gå ner i botten under 10 år och en allt mer skakig hemmamarknad i en av världens största ekonomier där varumärket hånas. Sony behöver föryngra sin högsta ledning. Det finns ju en skicklig förmånga som väntar...

Här har vi oavsett vilket den första Touch me.

Människoätande Tigrar är nyttigt och håller människan i form

För att ha här ha ätit upp den en av sina ägare - Roy.

Personligen är min åsikt att vi har väldigt få tigrar. Tigrar bör ha stora vildmarker att jaga på och vara i avelsprogram. Äter de en människa av och till är det vad som adderar till deras efectos especiale där de känns mer spännande och gör dokumenterar om dem mer intressanta.

Så ingenting att be om ursäkt för. Ät ett par gäster i salongen också. Jag menar - Hur många människor i samma situation hade inte gjort mer än så?

Dessutom är det en fin gammal tradition att några i människoflocken förloras till rovdjuren. Är inte det vad Bagheera sa många gånger om och till Mowgli - Mowgli behöver åter verkligt äta människobyn.

Utan rovdjur blir vi som tama guppies (se Guppies som modell av naturligt urval och romantik - med deras överdrivna stjärtfenor som bara växer och blir större för att det ger honorna ett kraftigare avtryck i perceptionen och som så fort de släpps ut i havet kommer vara döda - åker du runt i en bil som ser ut som en manlig kroppsdel är du redan skadad här.

Tigrar är vägen vi bäst löser det... Äter tigrarna några människor regelbundet är de med löjligt överdrivna visuella egenskaper vad som lättast märks och p.s.s. kommer samma människor vara långsammare och slöare - kanske också väga lite mer.

Lägger du tid överdriven tid på efectos especiales till vardags har du redan glömt rovdjuren och är på väg att bli en snuskig liten guppy som överväxer sin svans. Tigrar som jagar dig hjälper dig att lösa problemet. De gör dig mager i god kondition och elakt sur. Tigrar är din vän - de får dig att igen börja slåss!

Här har vi visdom:

Bagheera!
You want to stop me you got to come down from that tree.

Varför klättra ner från ett trevligt träd i solen? Jag hade knappast gjort det själv och här är inte ens problemet han ser verkligt. Vi behöver tigrar både här och i andra delar som ser till att vi inte förslöas fullständigt.

Faktiskt skulle det vara bra med några som åt leoparder också så att det blev lite fart på Bagheera. Det samma kan argumenteras för den där enorma sjungande björnen. Ska vi nu alla vara ärliga vilka av oss funderade inte som barn - där han varje jul sedan dess växt - hur han skulle smaka grillad med alla frukter han plockade vid sidan om?

Jag blir hungrig bara jag ser honom. Mums. Helt uppfödd på frukter snarare än att agera rovdjur: Likt en ko men bättre. Äter du bara frukt behöver du donera lite till rovdjuren. Annars försvinner dom helt...