My Oh My med danska Aqua var på många sätt intressant. Den delar många av de egenskaper jag pekat på för den "särskilda gruppen" där både egenskaper från gruppen motivation och den mer gula musiken finns.
Ändå skiljer den sig en aning. De båda grupperna av egenskaper tycks för mig inte verka lika mycket samtidigt. Snarare uttrycker Lene Nystrøm den mer gula delen och synkroniserat med musiken medan René Dif ofta och här separat uttrycker den andra också synkroniserat med musiken.
Givet att de här kombinationerna allmänt även om lite mindre vanliga ofta säljer bra (och varför inte? de försöker ta det bästa från två grupper) och Aqua gjorde en uppfattar jag mer ovanlig paketering av det är det inte förvånande att de sålde bra ett tag.
1 kommentar:
Möjligen kan musikvideon också vara ett exempel på hur positiva stereotyper ofta tidigt uppträder i musikvideos rörande bredare kanaler i växlings skeenden för att längre fram plockas upp av annat (piraten).
Jag vet inte om det är så och jag har egentligen inte tittat på det alls rörande stereotyper men ett intryck jag har är att det kanske ofta är så.
Gissningsvis därför att musik representerar ganska god ekonomi och samtidigt konkurrensutsatt experimenterar de mycket och försöker hitta verkande faktorer ej lika utslitna. För positiva stereotyper tror jag egentligen att det i så fall är bättre att kombinera dem med mer accepterade sådana. Delvis har de ju också gjort så i lyrik kontra det visuella för musikvideon.
Skicka en kommentar