Ett kul modellflygplan från MIT som landar som en fågel och två alternativa lösningar samt ett miljövänligt innovativt vapenkoncept

Här har vi ett modellflygplan konstruerat av en brittisk yngre vetenskaps vid amerikanska MIT som landar som en fågel:

A plane that lands like a bird | MIT.edu

Praktiska personer som klarar av att bygga saker särskilt när det som här är använder ett fåtal komponenter imponerar alltid på mig (varande själv opraktisk på nivåer som är direkt ovanliga).

Foto: Jason Dorfman/CSAIL

Om än praktisk (och kanske också teoretisk) imponerande ser jag inte riktigt när man skulle ha nytta av lösningen eller ens konceptet i dess helhet. Alternativet är att "krascha" planet i den mening att det inte klarar att lyfta men om det ska kunna lyfta skulle vi ändå behöva en startbana och kan landa vanligt.

Två uppenbara undantag från behov av en startbana finns. Det ena är när vi tar planet och går iväg med det för att starta på annan plats vilket kan vara vanligt t.ex. i krigföring där de används som spaningsplan men sådant finns redan lösningar för (jag tror konceptet för dessa är mycket praktiskt bättre än denna).

Den andra situationen är relaterad (men komplex att exakt beskriva) till att landa på smala punkter t.ex. på byggnader för att exempelvis avlyssna dem eller sätta upp en kommunikationskanal (ex. i samband med att du senare ska hämta någon fångad i ett brinnande hus du vill tala med).

Där tror jag dock att rotor-baserade lösningar allmänt är enklare. I vissa (ett fåtal tror jag) situationer kan man dock vilja ha ett flygplan av orsaker svåra att förklaa kortfattat vilket om jag ska gissa är orsaken till att DOD är intresserad av lösningen:

"For some time, the U.S. Air Force has been interested in the possibility of unmanned aerial vehicles that could land in confined spaces and has been funding and monitoring research in the area. 'What Russ and Rick and their team is doing is unique," says Gregory Reich of the Air Force Research Laboratory. 'I don't think anyone else is addressing the flight control problem in nearly as much detail.'"

Från: A plane that lands like a bird

En alternativ lösning - kanske bättre eller sämre - som jag ser är dock istället (betänk här att dessa lösningar realiserade alltid är mycket dyra och vad som i konceptet kastas bort gör varken till eller från kostnadsmässigt):

• Åk med hög hastighet (det är troligen förutsättning för att befintliga lösningar inte löser saker tillräckligt bra här) mot målet.
• Nära målet skjuter vi ut ett moln av små järnfragment som fäster på det.
• Mycket nära släpper vi motorn (i en krigssituationer kan vi rent av ha något explosivt på motorn som kan utlösas remote för att skapa tillhörande förvirring).
• Planet fäster på molnet av järnfragment som nu sitter lokaliserat på byggnaden bärande en magnet där kvarvarande delar av planet som nu är mycket lätt jämfört med innan vi släppte motorn vilken troligen representerar mer än 75% - 85% av totala vikten vid start.
• Uppgiften lokaliserad blir löst.
• För att ta oss därifrån utnyttjas kemisk kraft (d.v.s. motsvarande en raket vilket utlöser enorm "flygkraft" kontra vikten jämfört med vilket flygplan som helst där du kan relatera till det med vanliga nyårsraketer men är svårare att rikta exakt men kanske kan fungera för vissa situationer ändå).
• Flygplanen hämtas sedan upp genom att följa radiosignalen (en silkesduk som skjuts ut efter att kemisk energi frigjorts kan göra att den inte hamnar för långt bort).

En raket är också tilltalande ur ett James Bond perspektiv därför att man kan låta den tjuta eller göra färger. Det är mer effektfullt och förutom att ha potentiella logiska värden i vissa situationer (jämför med raketerna London bombades med under WII) och visa ganska nära var vi hämtar upp flygplanet kan vi lära från den enda James Bond film jag sett (undantaget vad som kan ha hetat Åskbollen) där engelsmannen ger sig in i Nordkorea uppenbart för att bli upptäckt (kommer jag ihåg rätt användes en vattenskoter eller en surfingbräda) snarare än som alla andra vandra in övergränsen från Kina - Orsaken var säkert att skapa en imponerande rapport för att korrekt hjälpa sin chef få en motiverad befordran. Raketen löser detta mer kostnadseffektivt där det är tydligt att något skett på en kanske kritisk byggnad och lär aktivera mer eller mindre allt därför att det avviker från vad man planerat för.

När jag kom och tänka på denna lösning insåg jag ett potentiellt mer betydelsefullt koncept som om det införs allmänt kan lösa många miljöskador. Dagens vapen är inte på något sätt miljövänliga och t.ex. stridsflygplan släpper ut enorma mängder klor-flour-karboner som förstör ozonskiktet vilket detta vapenkoncept är.

Ett ekologiskt alternativ kan vara att träna djur kombinerat med vapen gjorda i trä (kan låta löjligt men ett välriktat slag med t.ex. en träklubba krossar lätt en skalle och föreställ dig nu en enorm träklubba som är 20 m lång och som bärs och drivs av en flock elefanter som efter att slagit sönder en byggnad kan springa ner soldater som rusar dit) och andra material som kan återvinnas. Delfiner används redan (se t.ez. här och här). Ta nu den "terrorfågel" som National Science Foundation, skriver om och som förr härskade över Sydamerikas öppna vidder och åt sig feta på mindre djur:

Säg nu att du bygger en 50 m stor sådan fågel i trä. Det kan tyckas för en enklare intelligens än min att det inte löser något problem därför att den skulle behöva bensin för att med ett par soldater i huvudet springa runt och t.ex. trampa ner fiender eller bita sig igenom ett tak. Men vi kan driva fågeln miljövänligt.

Vi kanske kan skapa den med genetisk modifiering eller redan idag ha många mindre djur som springer den fram och och bak nere i fötterna så att deras mindre fötter sticker ut ur terrorfågelns två trampdynor. Vi har nu skapat ett mycket effektivt vapen som dessutom är miljävänligt. Lika viktigt är det ett vapen som alla kommer gilla - alla normala människor tycker djur är kul - oavsett om de är traditionella vänner av försvar och vapenindustri eller hippies i Kalifornien. Det är ett vapen vi alla kan samlas runt och uppskatta och se värdet av. Ett vapen som skapar enighet.

Vi kan på samma sätt använda djur som vapen t.ex. kompletterande terrorfågeln. Exempelvis kan vi ha en flock otäckt farliga krokodiler i kroppen och släppa ut på slagfältet i ett strategiskt ögonblick. De käkar sedan upp fienden om de inte innan sprungit därifrån livrädda. Eller varför inte ett moln av fladdermöss som flyger ut ur dess mun.

Alla människor är rädda för krokodiler och det är en välkänd princip i krigsfilosofi att det är en bra sak att sprida rädsla. Dessutom är krokodiler potentiellt mycket farliga djur och de är mycket snabba även på land. Döda krokodiler kan både ätas eller komposteras. De representerar förnyelsebar energi, de är ekologiska och återvinningsbara.

Jag kan lova att bara man håller terrorfågeln med tillförande krokodiler och fladdermöss hemlig innan det är dags att angripa fienden kommer de fly direkt när den kommer och särskilt om man har imponerande tillhörande ljud.

På samma sätt kan vi inse att ett alternativ till den lösning för att landa på flygplan som jag föreslog vilken gissningsvis bedömt allmänt från försvarsindustrin i detta område säkert ligger på en prislapp inte läger än flera miljoner och potentiellt mycket mer än det styck är tränade fåglar. Oavsett hur trivialt det kan tyckas är jag tveksam till att de inte skulle ha högre tillförlitlighet med rätt teknik (d.v.s. vi kan idag kognitivt styra vissa faktorer rörande rörelsemönster vilket inte behöver ske exakt men kan hjälpa dem behålla fokus och lösa uppgiften och röra sig i rätt riktning) kompletterande träning.

Genom att dra nytta av fåglarnas redan mycket avancerade lösning för navigering och landning kanske vissa problem kan lösas mer exakt. Tillförlitlighet kan förutom träning arrangeras genom att applicera spänning lokaliserat till delar av deras perceptiva neuronnätverk respektive motsvarande basalang ganglia för synkroniserade impulser. Notera hur tuff sångfågeln ser ut. Även om de är små är detta väldigt målfokuserade småkrigare. De hör hemma i en försvarsmakt där de kan utveckla dessa egenskaper vidare. Detta lär troligt vara en ganska stor industri om några år även om det inte är säkert att det kommer vara lika uppenbart som övrig försvarsindustri där vi dock idag inte kan se vilka aktörer som kommer vara ledande. USA tycks uppenbart men det finns länder som jag bedömer ligger lika långt framme.

Vi kan här jämföra med krigaren Hannibal som hotade hela det romerska imperiet. Elefanter var bl.a. uttryckt visuellt elegant i serietidningen Finn och Fiffi en viktig del i hans armé. Detta bör inte förvåna någon därför att elefanter är stora och kan springa ner nästan vem som helst eller ha sönder rent av mindre byggnader.

I målningen nedan notera hur målfokuserat ilsken stridselefanten är. Den tågar för att segra men behärskar sin kraft tills den ser rätt ögonblick i vilken den kanske kommer springa tjutande mot fienden och trampa ner dem samtidigt som dess betar spetsar både hästar och soldater. Vi inser att elefanter är ett både miljövänligt och effektivt vapen som dessutom både kan fungera som en matreserv och odla upp jorden efter kriget genom att äta andra miljövänliga vapen (träfragment, sångfåglar, döda krokodiler m.m.) och sedan släppa tarv ("gödsla") på åkerjord.

Foto: Anthony Majanlahti Licens: CC by 2.0