Att lyssna på säckpipor fyller mig alltid med en känsla av att åstadkommit något viktigt. Det är svårt precis som att dåligt tränad delta i ett lopp.
Man lämnar musiken lätt skadad - lite som PTSD - men ändå starkare därför att skadan i sig innebär att man har en ökad tolerans mot smärta: sin egen såväl som andras. Därigenom är det verkligen krigarnas musik.
Här säger anrika the 79th farväl till Gibraltar innan de kliver på skeppet tillbaka till Skottland för att åter få möta de öppna viddernas skönhet och kunna vandra ensamma många miles spelande på sina säckpipor (vilka jag antar görs av magsäckar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar