Likhet mellan Herrey's pan-europeiska seger med Diggi loo Diggi ley är detta in extrimus men lite för bra kanske? Gav kanske en lite för god tid tidigt där den mer självgående utan work-load för skivbolag o.s.v. konstanta slavarbetstiden på vägarna inte krävs? Jag har inte följt upp det tillräckligt för att tala med någon trovärdigt här. Det viktiga är att notera den potentiella företeelsen för en möjlig fallstudie för att ta ut dom reward tunga symbolerna relativt tiden. Vad som fungerar för att sätta uppmärksamheten tillräckligt för att de förenklade rytmerna under tidsperioder när hjärnan naturligt har relativ överaktivitet ska "fastna" (överaktivitet i det mindre jämförbart med maniska och psykotiska tillstånd där självspelande musik i huvudet är ett vanligt symtom och mer jämfört med det hos friska människor hos en del rent av kan vara konstant under längre tidsperioder).
Vad kan det nu vara här? Det kan allmänt vara musiken och lyriken, men här lär det knappast räcka därför att även om de har rytmen är inte riktigt sjungandet vad som ensamt räcker för att sätta din uppmärksamhet på det.
Utan en verklig musik-expert av det mer unika kan vi bara gissa. Dom vita byxorna kanske? Tröjorna? Utseende? Nja att bara nå kvinnorna under 1980-talet räckte långt givet dom allmänna tidiga tecknen på den metrosexuella trenden min generation var i mot-reaktion till men som efter oss kom på allvar (sådant kommer och går cykliskt precis som ekonomin och övrigt reward-stimulerande).
Nå det är dom gyllende skorna. Liknande visuella specialeffekter används också för att förstärka ansiktet respektive om jag minns rätt från långt tillbaka "klitter-effekter" än idag inte helt ovanliga bland kvinnliga sångerskor men för dom här inte ens gjort diskret och rent av direkt ritat i det filmatiserade runt ögonen. Ritt övertydligt blir det ju en uppfattad illustration av musikens romantiska sida men får det likväl att märkas.
Notera hur upprepning och viss överaktivitet - romantiskt-sexuellt kontext och alkohol torde räcka - att musiken klarar att forma associationen runt de förstärkta symbolerna ex. "blixtar och dunder" mellan sången.
"Reflections" tror jag var vad de hade streck utritat från ögonen blinkande i TV:en. Pan-cross-kultur i namnskyddet av traditionella kulturella matvarors motsatt. Trvialiserat till inget innehåll eller komplexitet utanför trall-styrka och förstärkta symboler.
Nå jag är väl mer cynisk än genomsnittet kring det här givet analysområdet.
Dom här åren för den kvalitetskänsliga när det kommer till musik, konst, arkitektur och god smak var hårda. Kanske gjorde det oss till bättre människor vi som klarade prövningen?
Jag får dock erkänna att jag inte helt klarade prövningen oskadad. Bitterhet mot musikindustrins förräddiska karaktär gjorde detta till den sista musiken jag betalade för. Och den andra totalt jag köpte. Dyrt och dåligt. Det insåg man trots min låga ålder när man hörde övrigt man fått styrt till inlärning via några mot nivån på saker idag dåligt gjorda reward förstärkningar.
Dessbättre är Sverige också representerat med ABBA. Vi är därför som kultur mindre än genomsnittet utskämda via Melodifestivalen trots den här mer tveksamma prestationen vår jury släppte igenom.
Den är dock sämre än mycket annat de gjort. Melodifestivalen ställer dock abnorma krav på just det överdrivna i att ta uppmärksamhet och det trall-tydliga samtidigt som de snabbt övergörs (ej påverkande mig här eftersom det var ett år innan jag föddes).
Jag skulle bli förvånad om jag med tillgång till en van visuell-förstärkare av sådant här rutinerad i tekniken inte kunde få vilken som helst av topp tio bidragen vinna. Bättre än så är inte nivån i det här sammanhanget.
3 kommentarer:
Skicka en kommentar