När London kallar svarar vi alla mindre ofta år för år. En lång historia och koncentration människor samlat tätt i ett internationellt stort språk ger mycket gratis men i övrigt lyckas man lite sämre år för år.
Symptomatiskt flera länder i Europa och EU är en kostnad att man mer och mer tycks titta på sig själv och prata med sig själv om de problem man själv har utan att man själv klarar att lösa något av det.
Samtidigt har man det levande minnet av sig själv och förstår inte sällan fel värdet man själv kommer med. Det är som jag brukar säga om säkerhetsrådet: det är marginaliserat och det är mitt fulla allvar idag och inte en varning inför framtiden. Antingen kommer man lösandets problem eller kommer man med den Europeiska EU-traditionen där man adderar tidskostnad utan att addera värde.
Det bästa och sämsta med UK är nära besläktat och också indikativt för dess styrka jämfört med EU där samma egenskap endast ligger i det sämsta: aperiet. United Kingdom har Monkey World det blev bra TV samtidigt som det var och är ett inspirerande moraliskt projekt. Moral, tro och att försöka räcker långt när vi vill förbättra världen. Finns det kan det övriga aperiet accepteras.
London calling to the faraway towns
Now war is declared, and battle come down
London calling to the underworld
Come out of the cupboard, you boys and girls
London calling, now don't look to us
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar