Vandringen för evigheter sedan först Österut tills vi nådde Kina. Från Kina vandrade några vidare och fortsatte hela vägen Österut (i den svenska kart-världen) till Sydamerikas nedre spets resp. Australien.
Andra vandrade Västerut igen ner till Indien och vidare Europa. Från Europas moderna historia kan vi konstatera fenomenets natur i även Sverige. Tiderna försämras och möjligheten att se värde genom att förändra miljon vi verkar i - betänk att spatiell lokalisering endast är en aspekt av vad vi organiserar spatiellt i markov-liknande tillstånds maskiner för hur vårt perspektiv bedöms här och nu givet ett dimensons-rum - vid skilda nivåer av utlösande faktorer vandra vi Västerut. Utvandrarna - och upplever jag bättre visuellt producerad än skriven i skildringen av dessa faktorer där författarens försök att konvergera orsaks-vektorer mång-dimensionella till ett fåtal enkla faktorer hindrar oss från att förstå oss själva så bra vi ibland kan när vi får möjlighet att se skådespelarens uttryck också om vi inte kan bedöma de mängder av faktorer bekomliggande.
Varför? Därför att det är tröskelvärden vilka reducerar ner från allt som sker i gigantiska neuronnät. Svälter vi eller inte? Mindre i mening mat just här men i tydlig fara eller möjlighet. Ingen neuron med direkt reaktion upplvelse kan vara funktionell när det är nytt så vi kommer ner till att våra mest grundläggande dimensions-adderande delar av hjärnan styrs av aktivitet övergripande. I snabbare tid just nu kanske särskilt amygdala.
Och nu är det ännu en gång dags att börja tänka väst oavsett spatiellt eller icke spatiellt och oavsett faktisk riktning. Se förändringen och framtiden och vandra vägen rätt bättre än onödigt ansträngande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar