Skriver lagen

Ting kan vara mer eller mindre spännande. Jag kan i all ärlighet som saker såg ut uppleva att en dådkraftigt lång person som jag med den längre räckvidd såväl som ryggmuskler nog att bära de tyngre svärden kan ha stort värde ett par år med oskrivna lagar man alla får göra vårt bästa att minnas "rätt och riktigt". Med kvinnor och barn kan jag förstå kan tycka skrivna lagar är lite lugnare. Och i dagens samhälle är dom skrivna orden konvergerade till ett exakt uttryckt för vad accepterat eller förväntat vad vi verkligen behöver.

"Lagarna var inte nedskrivna, utan lagsagomannen (logsogumaðr) memorerade dem.
[...]
Ovissheten om alltingsdomstolens befogenhet vållade blodiga strider, till och med på själva tinget. Till följd av detta beslöts 965, på förslag av Thord Gellir, att landet skulle indelas i fjärdingar, var och en omfattande vissa av öns 13 tingslag och var och en med sin egen högsta domstol på alltinget. Indelningen i fjärdingar gällde ännu under tidigt 1900-tal."

Från: Islands historia

What is Right, and What is Wrang, by the law, by the law?
What is Right and what is Wrang by the law?
What is Right, and what is Wrang?
A weak arm and a strang,
A short sword, and a lang, for to draw

Efectos espiales i Nordafrikas oljerika sand

Värdet vi ser som möjligt - rationellt - kommer så ofta när den relativa skillnaden mot där vi står i vad vi har med pågående verka felaktigt irrationellt. Och vi p.s.s. sätt från ett perspektiv närmare sådana värden för andra inte förfalla till att tro att vägen dit varit, är eller kommer bli lätt för någon. Saker kostar ofta, tar tid och går lite som ekonomiskt värde för en nation lite upp och ner men sund i landets samarbete stabilt uppgående genom åren (plural i verklig mänsklig mening).

Att se värdet och våga uttrycka det ska man dock inte vara rädd för. Heller inte att förklara svårigheterna.

På kombinerat tema av:

• Libyen känns fortfarande lovande: Men hjälp med en del saker kan göra allt lättare (2013-10-12)
• Propaganda och förstärkt information: Elva vapen (2013-10-12)

I sista referensen avslutas kort med distortion, dimma och mirage som vad som kan ge en felaktig bild av något. Till det räknar jag själv - med samma i alla fall för mig praktiskt direkt tillämpade värde - efectos especiales. Vi bibehåller distans till vad vi ser korrekt och tolkat, dess noder och delar är ej störda och inget brus, dimma eller skymda delar finns. Men dess värde och risk hur vi tolkar kan variera mycket mellan personer och hur vårt kontext är för dagen eller pågående - svårigheter i en del länder själva gör dem uttryckande på närmare normalitet på nivå av saker och ting där normalt medan också gigantiska svårigheter i verklig mening (snarare än Libyen som förvisso är oerhört problematiskt men där folk faktiskt kan förändra) svält där det konkret inte finns mat oavsett vad man kan göra med den energi vi har (trevlig nog ett problem allt mindre förekommande) - och p.s.s. är hur vi förklarar värdet v ser viktigt.

Ap-affärer lyfter fram det människo-reducerande i musiken: Pekar på staty-konst som sundare domän

Jag tror huvudpersonen jagar något lite ap-djuriskt. Apor äter ju mest frukt undantag finns inte minst våldskulturer som ibland uppstår likt i åtminstone två lokala flockar under några år på den västra sidan av Afrika bland the chimp. För stor närhet till människorna tveklöst. Poängen här är ju dock att varken apor eller människor - varande flockdjur - jagar ensam. En defekt i lyrik.

Ganska underlig lyrik i övrigt också egentligen. Väldigt svårt att förstå vad det hela har med eld i skyn att göra. Vi kan föreställa oss att det hela kanske återspeglar någon form av störd illusion. Men så är ju den mesta musiklyriken tämligen underlig: tveklöst ett varnande exempel för ungdomen när det gäller alkohol-berusning, droger m.m. jag är tämligen säker musiker stoppar i sig för mycket av. Och förövrigt gör apor musik och om inte vad menas med ape alt. the beat.

Hide and seek, I play along while rushing cross the forest
Monkey business on a sunny afternoon

Jungle life, I'm living in the open
Native beat that carries on
Burning bright, a fire the blows the signal to the sky
I sit and wonder does the message get t

Musiker liksom poeter kan i bästa fall skapa ett irrationellt nöje. Med hellre än att apa ner oss i det gör vi något nyttigt. Bygger en staty ex. om vi vill skapa konst. De är ju ofta tydliga och när korrekt formade och tillräckligt stora relativt omgivningen en fin upplevelse.

Emedan den amerikanska konst-kulturer ofta förfallet till konstig musik-lyrik hade de i alla fall en sund staty-kultur. Mount Rushmoore är ju precis som man själv skulle önska forma det - eller varför inte avbildas efter lämplig prestation (kanske skapande något land någonstans - oceanen på botten är väl bland det lilla kvar men annat kanske kan fungera också).

Det finns mycket när jag tänker på det jag kan garantera gigantisk staty för om folk endast engagerade sig och tänkte efter lite. Men för ofta förfaller de till att förväxla sig själva med statyn som aldrig blir det.