Ukulele är det viktigaste mänskliga när allt krävs men ingenting finns. Görande det bättre trots egentligen så obalanserat. Det tycks alltid underligt otroligt för oss. Men är just emergence att vi lär oss nytt. Och ukulele är ingenting annat än att lära nytt: I den kortare pågående tiden där vi jämför nu med innan. Och ser konstens uttryck utan allt ytligt strunt egentligen enklare om än ofta dyrare lösningarna fodrar.
Lite som att gå att rösta. Jag ids sällan. Gjorde det två gånger och röstade två gånger andra gången då jag behövde det till en artikel i Säkerhet & Sekretess, IDG. Men ändå när det krävs och är viktigt vad vi kan göra stora saker med ingenting tillsammans utan att egentligen behöva bry oss mer än att peka ut en vettigt sund flock-sekretar medborgare att motivera sunt motiverade på vettig nivå (och närmaste tio åren Sverige får vi ha ögonen på dom: Får vi betalar dom för högt nu. Det gör ingenting nu och bakåt sedan cirka 5 år. Men kommer snart nog när det fortsätter som planerat börja störa magnitud-förståelse där distansen Sveriges centralitet växer exponentiellt där vi är nära kraftig lutning: Ett politiker rovdjur kan bli viktigt om cirka tre till sex år så att dom inte förslöas).
Men så klart. När känner sig smånöjd över hur folk självorganiserat saker utan att fodra att den första och sista Grå - Making all racism and skill colors a thing of the pass after we all elects Hans as world president - folket måste offra sig så riktat Asien glömmande resten av världen. Såväl som sitt folk: En ensam kämpande för hela världen. När nu vanliga gulinger, svensk-djävlingar, svartingar, tysk-djävlingar, non-albino-white-shit, o.s.v. faktiskt gör något själva rent av kanske bättre än konkreta Grey klarar även om abstrakta Grey så klart förstått sedan länge att det är möjligt blir man lite överdrivet människo-positiv glömmande att jag-vi grå är bara en medan ni övriga hudfärger oftast antingen bråkar irrationellt med varandra eller latar er lämnande allt jobb till jag-vi-cigarr-gråa.
Och här. Mest imponerade jag sett som emotionellt vuxen d.v.s. ca sista tio åren. Och avslutade tillochmed som bonus snyggt större än någonsin tidigare (i alla fall sista 11 åren jag följt).
Inte imponerande på nivå som jag hade gjort mig om jag brytt mig nog och varit exakt-fenotyps-nog. Men imponerande på nivå av min abstrakta kreativa seende möjligheter nivå. Lite bättre än jag trodde praktiskt trovärdigt möjligt de här månaderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar