Jag var precis och lyssnade på ett föredrag om musikpsykologi i Uppsala där Roberto Bresin, docent i musikakustik, berättade om sin forskning. Han med kollegor hade gjort ett försök att beskriva påverkan av musik på känslor från sju faktorer.
 Teckning av en kvinna sittande framför mig på föredraget |
Känslolägen de beaktat var glad, sorgsen, arg och lugn. Verkande faktorer tog sitt avstamp i den för musiker traditionella beskrivningen av musik spelad från noter d.v.s. tempo, ljudnivå m.m. Resultat de uppnått inkluderade att skapa varianter av musik som upplevdes lite tydligare i känslopåverkan.
Vad mätte de egentligen?
Jag övertygad om att Bresin har rätt i att vad de mäter ligger på samma grundnivå som hjärnans generella tolkning av ljud. Ett bra exempel på det var att ökad ljudnivå gav en ökad upplevelse av aggressivitet.
Känslopåverkan forskningen missat
Faktorerna Bresin tar upp är välkända för musik om än kanske inte studerade på detta sett. Vad jag (och många andra) menar är speciellt med musik till skillnad från ljud allmänt är en mycket kraftfullare känslopåverkan. Finns inte denna faktor vore detta sant:
Vi kunde lika gärna lyssna på melodiska ej musikaliska ljudslingor (jfr de som ibland används i film) på högre ljudnivå.
Alla som lyssnat på dem vet att även om vi fångar känslor från dem har de inte den tydliga påverkan som bra musik kan ha.
Exemplen på musik som gavs vid föredrag upplevde jag heller inte ligga särskilt högt på potentiell känslopåverkan. De var optimerade på de faktorer Bresin och övriga beaktat men det räckte inte för att nå hög känslopåverkan.
Musikens kraftfulla påverkan
Hur fångar man upp de faktorer som går längre än grundfaktorerna Bresin mätte? Det är ingen lätt fråga men en idé kom till mig när jag först läste in mig på musik (och tagit längre även om det inte diskuteras här). Vad jag tyckte var intressant och som gav mig idéen var bland annat:
1. I huvudet självspelande musik.
Många personer hör glad musik i huvudet när de är på gott humör. Maniska personer sägs ibland höra upphetsande musik i huvudet "ständigt". Extrempunkter (t.ex. mani) är när det kommer till hjärnan alltid intressant därför att för fenomenet unik aktivitet är mycket tydligare.
2. Åska och elektricitet.
I boken Musicophilia: Tales of Music and the Brain av Oliver Sacks berättas om en person som träffas av åska. Resultatet blir att han både blir musikalisk och manisk.
Elektriska impulser är en känd mycket effektiv behandling av depression.
Vad handlar då detta om? Jo aktivitet och hjärnvågor (även neurogenesis men det sambandet är lite mer komplicerat och kräver en längre förklaring) vilka är två olika sett att betrakta förändring i hjärnans "nuhet".
Den större påverkan musik har på hjärnan har inte sin förklaring i någon evolutionär funktion i hörseln utan är en bieffekt av hur hjärnan arbetar. Vi har helt enkelt lärt oss producera musik som i vågrörelser ligger nära mönster som utlöser förändrade hjärnvågor utanför lokaliserad funktion när de ska tolkas.
En faktor här och som Bresin mätt är ljudnivå. Den hör dock inte direkt till faktorer fininställda mot någon särskild känsla utan upplevs helt enkelt när den ökar som mer eller mindre naturlig beroende på önskad eller befintlig känsla kontra individuell signalstyrka.
Inspiration
Jag gjorde den är teckningen under föredraget tänkt som inspiration till vem som helst intresserad av området (klicka på bilden för att se tydligare):
Mer inspiration är att börja med musik som upplevs motiverande. Det därför att motivation är ökad effekt i den runt hjärnvågor mest intressanta delen av hjärnan. Musik jag upplever motiverande men ej testat på andra har vi ett urval av nedan:
För motivation, liksom kreativitet, spelar dock individuella faktorer in på "kraften" i den påverkan som känns bra. Det är inte svårare än att vi i hjärnan har olika signalstyrka generellt liksom lokaliserat.
Tillämpning av känslomässig påverkan
Bresins forskning kan nog vara intressant för musiker. Det är ett viktigt område. Vad jag skulle vilja se är dock forskning som fångar upp kraftfull påverkan och möjliggör mätning. Jag tror inte Bresins resultat klarar det tillräckligt bra. En tillämpning på det diskuteras i:
Mer intressant kan man skapa en musikspelare där man hela tiden möter ny musik och därmed stimulerar hjärnan och sinnet. Samtidigt genom anpassning till känsla blir det möjligt att hålla ny musik inom området (jfr en stokastisk process) som man klarar att möta med värde utan stor ansträngning. Helt ny musik är jobbig att möta.
Kulturella faktorer
Djupare påverkan av musik på känslor är resonans, förstärkning m.m. för hjärnvågor är inte kulturellt specifik (om min hypotes är riktig):
Flera av de faktorer Bresin mätt är ju funktionella och kan därför vara kulturellt specifika. Det är ju känt för annat dyligt i perception som inte leder till stora ändringar i hjärnvågor och humör.
Läs mer
Hemsida med resultat från (eller associerad till) den forskning som redovisades:
Pressmeddelande om forskningen från KTH:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar