En dikt tillägnad den kvinna som serverade mig middag och två öl på nyårsafton. Det är ytterst passande för en man att till vackra kvinnor skriva dikter (jag gör det aldrig annars) liksom att ge dem doftande och smakrika gåvor.
Klarvit snö med en kvinna i rött.
Upplivande vindar med havsblå friskhet.
Leenden byts med en gyllene kvinna.
Utmanande blick och ivrigt studsande steg.
Intensivt röda läppar väcker mig från stum förundran.
Det härligt gulliga får den en gång trötta krigaren att vakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar