Filmmusik - Gods and Generals

Gods and Generals har jag redan gjort en recension av. Här kompletteras denna med filmklipp från Youtube med filmens bombastiskt känslosamma filmmusik.

Först har vi Going Home med Mary Fahl som är intro-temat till filmen.

Nummer två i filmens soundtrack är musiken med samma namn som filmen Gods and Generals. Det är musik något liknande Going home men den ännu en bit mer ödesbetonad musik - Musik för män som får bud om att de snart måste marschera ut för att försvara sitt hem medvetna om faran och att de troligen alla kommer dö.

I You Must Not Worry For Us är känslan fortfarande allvarlig men musiken är gladare. Det är lite "humour the girls" så att dom inte förstör vårt dådkraftiga marscherande ut till kriget med en massa ovärdigt gapande.

I Loved I Not Honor More har vi den tystare manliga saknaden för hemmet men det finns ingenting av rädsla eller flykt i den.

I Lexington is My Home påminns man om vad det hela handlar om: marschera ut och dö för att försvara hemmet. Att soldaterna på båda sidorna i detta inbördeskrig upplevde samma sak borde lära oss något viktigt men i princip gäller att insikter lätta att se i lugn försvinner bort från hjärnan när marschera i grupp väl börjat. Det har liten betydelse om det är gatukonflikter där man kastar sten eller som här ett blodigt inbördeskrig.

The School of the Soldier har mer av ungdomlig entusiasm men det är precis som övrig filmmusik i Gods and Soliders vad som handlar om att ödet driver oss framåt för att modigt marschera ut och slåss.

Det är också värt att ta med My home is Virgina för att peka på likheten både med det allmänna konceptet:

Vi går med sorg i hjärtat med modigt ut i kriget för att försvara hemmet.

Och mer specifikt med Lexington is My Home:

Mitt hem är inspirerande vackert och vad vi försvarar för oss alla nu och kommande generationer i en kollektiv utan enskilda individer mening.

Både Lexington is My Home och My home is Virgina kan tyckas melodramatiska men bra patriotisk musik ska fylla ögonen med tårar hos "troende". Det är musik man stolt lyssnar till medan man i grupp blickar ut i fjärran och föreställer sig tidiga generationers modiga kamp för att odla landet och stå emot stormar, vulkanutbrott, regn, drakar eller vad nu tror är aktuellt.

I These Brave Irishmen får vi det ovanliga men fina privilegiet att höra säckpipor under några kortare ögonblick. Säckpipor är ett mäktigt instrument med lång och fin kulturtradition men trots den ärliga respekt jag hyser för detta vackra instrument upplever jag att det bäst används som här i korta förstärkande ögonblick som är del en större musikalisk upplevelse utan säckpipor.

Notera likheterna These Brave Irishmen har med Going Home. De är båda del av ett genomtänkt samlat musikaliskt tema.

I Let Us Cross Over the River har vi det kanske finaste exemplet på konceptet:

Nu marscherar vi sorgest framåt drivna av ödet och dödar lite folk innan vi själva blir skjutna därför vi är modiga och tänker på landet våra förfäder odlat och kämpat för.

Med titeln Too Much Sugar av John Frizzell precis som de flesta övriga ställde han kanske en retorisk fråga till sig själv eller uttryckte en tanke som väckts hos honom efter att ha presterat en lång rad alla dessa ganska likartade men för denna känslovärld excellenta styckena?

Det här är en film för den som vill uppleva den känslan och givet det är det inte alls för mycket socker och faktiskt tycker jag att man kunde ha dragit upp det en bit till utan att behövt oro sig för att det skulle bli för mycket.

En aning gladare är The Soldier's Return som fångar övergripande filmmusik där ödet och hemmet nu kräver att vi alla enkla män nära jorden som återvänder från kriget går ut sår fälten och bygger upp ned brunna hus och fyller sina kvinnors magar med barn.

Den rörande stimulans av "patriotiska" känslor och "marschera tillsammans" påverkan mest intressanta scenen också med den starkaste musiken är dock framförandet av klassiska Bonnie Blue Flag. I scenen med Bonnie Blue Flag kombineras musik, lyriken, gruppen som sjunger med, flaggor, vacker kvinna och mycket mer för potent påverkan. Denna har omfattande diskuterats separat:

Bonnie Blue Flag från Gods and General

Det finns fler stycken som hör till soundtrack och Wikipedia har en lista över alla:

"Going Home (4:56) - performed by Mary Fahl
Gods and Generals (3:42) - John Frizzell
You Must Not Worry for Us (2:09) - John Frizzell
Loved I Not Honor More (3:13) - John Frizzell
Lexington is My Home (1:23) - John Frizzell
The School of the Soldier (3:58) - John Frizzell
Go to their Graves Like Beds (2:24) - Randy Edelman
My Heart Shall Not Fear (1:46) - Randy Edelman
These Brave Irishmen (2:51) - John Frizzell
To the Stone Wall (3:41) - John Frizzell
You'll Thank Me in the Morning (3:20) - John Frizzell
The First Crop of Corn (3:26) - John Frizzell
My Home is Virginia (4:24) - Randy Edelman
No Photographs (2:53) - John Frizzell & Randy Edelman
VMI Will Be Heard from Today (2:42) - John Frizzell
Too Much Sugar (1:56) - John Frizzell
Let Us Cross the River (2:48) - John Frizzell
The Soldier's Return (2:02) - John Frizzell
Cross the Green Mountain (8:14) - performed by Bob Dylan"

Från: Gods and Generals (soundtrack) | Wikipedia

Sammantaget är både filmmusiken och Gods and Generals en tilltalande excess i melodramatiskt patriotiska känslor. Det har heller ingen betydelse alls hur du ser på den specifika konflikten eller ens är amerikan. Föreställ dig något som känns relevant för dig.