Medan jag satt ute på balkongen och läst roade jag mig också några minuter att göra en till variant av krigar-nalle-realiseringen med en ny hatt. I den första fick han en stor hatt och sattes i ett perspektiv där han upplevdes som något mycket synligt att titta på. Oftare för människor realiserat (under modern tid) för hela gruppen att fästa blicken på och höra ett sammanfattat budskap från mer än egentligen vara en taktisk funktion.
För framställningen av den taktisk krigare är efectos especiales lika viktigt men det ska bäst inte säga samma sak. Vi vill en praktisk person som löser problem och en sådan ska själv givetvis inte vara intresserad av några specialeffekter. En mindre hatt som skyddar mot solen, går att peka med o.s.v. men inte är så stor att den uppfattas som specialeffekt är bättre.
Julius Caesar och Stonewall Jackson
När det görs bra känns det också som att de mer effektivt lever kvar genom historien och två exempel är Julius Caesar och Stonewall Jackson.
Båda menar jag var inte bara ytterst medvetna om värdet av efectos especiales utan personligt exceptionellt skickliga på att realisera och använda dem. Samtidigt nådde de ovanligt goda praktiska resultat också av andra styrkor i personligheten.
Jämför gärna med hur Caesar aldrig tog på sig kungakronen och att folk faktiskt upplevdes ha betydelse. Och det hade betydelse och har det fortfarande betydelse, mer än bara som en metod för att undvika framställningen som "kung" d.v.s. med kungakronen ges en konkret påverkan som under dessa tider bäst undviks. Problemet (just här) är att vissa personer i övrigt har egenskaper som gör att effekten som "kungakronan" skulle ge inte behövs för att uppnå samma sak.
Julius Caesar avbildad med lagerkransen. Den räckte bra för honom men förändrades i betydelse när han visades med den i nya situationer men gav heller inte den den för honom onödiga större påverkan något mer visuellt dominerande hade inneburit. Rent praktiskt är det också sannolikt vad framställning huvudsakligen lagt till honom snarare än något han varken skulle vilja eller utanför situationen där lagerkransen var avsedd skulle våga bära.
Både Julius Caesar och Stonewall Jackson bär många av dom egenskaperna och för mig om än filtrerat och förändrat av historien ser jag stora likheter mellan dem. Det kommer mycket ner till att det direkta ögonblicket har betydelse för hur de reagerar (tillsammans med vissa genom livet väldigt konstanta värderingar men ganska liten historik - vad som krävs för dagen mer eller mindre) och för så pass intelligenta personer som dessa ger det även en förståelse av hur sådan påverkan går omvänt.
Det är inte minst dessa egenskaper som ger den bäst synlig (via att det är exakt dokumenterat) fenomenet där arméer under Stonewall Jacksons befäl närmast levande verkar anpassa sig efter fienden trots brist på total kontroll över vad som egentligen sker, och på samma sätt att många operationer bygger på taktiska idéen om hur de uppfattas av fiendens soldater (d.v.s. sprida skräck).
Samma egenskaper tror jag gav Julius Caesar möjlighet att ta makten medan folket och många fler jublade.
Relaterat:
Om hjältarnas avtryck konstruerade eller verkliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar