Marschmusik tillför "värde" just i de situationer som amerikanska inbördeskriget är ett av de mest extrema exempel på och de behöver allmänt inte alls ha något med våld att göra (t.ex. sport där ju förövrigt marschmusik och jämförbart inte är ett ovanligt men däremot vanligen illa skött komplement).
Även om om jag ännu inte seriöst gått igenom marschmusiken från Amerikanska inbördeskriget är ett intryck från tidigare att kultursfären i Konfederationen var bättre på marschmusik. Denna är mer inspirerande, starkare och ofta med fler gladare komponenter (egentligen vad jag normalt refererar till som gulliga och framgår Dixie War Song). Det kan visst ha något att göra med enskilda musiker, andelen musiker eller att det fanns en lång militärtradition men jag tror att det finns en enklare bakomliggande orsak som påverkar många fler kulturyttringar än musik.
Att hålla makt som är förvaltad är inte nödvändigtvis helt lätt och metoder för att bekräfta eller förstärka entiteten kan både rent personligen ha värde liksom vara en skyddande mekanism för att förebygga angrepp. Sydstaterna fick med sig många personer från England där detta är en naturlig del av kulturen och det bevarades och utvecklades. Situationen med stora egendomar och slavar skapade ett förstärkt relativt samma tidpunkt i England rent av förstärkt behov av detta.
Denna kulturyttring är absolut inte negativ i sig och tvärtom tror jag att den allmänt när det gäller t.ex. som här marschmusik (men tror jag allt annat också) tillför ett allmänt värde för hela kulturen så länge den inte utnyttjas i en större mer infekterad situation där den riktas (t.ex. för att få en grupp att angripa en annan). Att den kan tillföra värde just i riktade situationer är ett exempel på dess generella värde och varför samhällen kan vinna på att ha en större andel inspirerande företeelser.
Relaterat:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar