Tigrar som äter lejon

Att tigrar besegrar lejon i strid är givet. Orsaken ligger i två faktorer:

1. Lejonhannen är ett exempel på den typ av energi lat individ organisationer som gör mindre men kan ha andra värden.

För lejonhannen är det värdet i princip att skrämma iväg hyenor där hans storlek och enorma man har större betydelse än hans praktiska förmåga i strid (om hyenorna ändå slåss förlorar han men han är så stor och imponerande att de sällan gör det).

Att jaga har han lämnat över till honorna och att praktiskt klara att döda ett byte är mycket svårt för honom därför att han syns för bra. Det är två sidor av samma sak. Tar en yngre hanne över flocken får han nöja sig med att oftast leva på kadaver i väntan på att dö.

2. Den andra orsaken ligger i att lejonhonorna nödvändigtvis är sämre på att slåss än tigrar. De är anpassade för att samarbeta i grupp när de lägger ner ett byte eller i mer symbolisk kamp om rangordningen.

Det skiljer sig radikalt från att slåss med ett jämn stort kattdjur. Visst att man kan tro att de borde dra nytta av gruppen men i praktiken är det oerhört svårt för dem både av begränsat utrymme och att angrepp i de taktiker de är tränade i sker en och en där de i detta fall blir skadade en och en av ett djur som är anpassad på individuell strid utan att bl.a. lägga en förslöande tid på att synkronisera vad övriga flocken är.

Vi kan se allt detta i uttryck i de stridsscener mellan tigrar och lejon vi har samlade här. Notera särskilt att tigrarna hela tiden är snabbare och också att lejonhannen tappar stridsvärde genom att han tror att det ger något att blåsa upp sig och verka stor vilket tigern utnyttjar genom att slå under huvudet med sina klor mot halsen. Några träffar där och lejonet är åtminstone allvarligt skadat där blod är energi respektive därför att klorna bär bakterier från kadaver.

Däremot om lejon hade varit mindre än tigrar och fler i antal än deras flockar är nu hade det blivit en helt annan sak. Det både av utrymmes skäl och av ökad effektivitet på synkronisering där de kan synkronisera ungefär samma antal individer men där dessa på samma stridsyta kan synkronisera vidare till fler.

Där kan vi jämföra med hur myrorna alltid tycks tränga ut termiterna.

Av exakt samma samband är tigrar intelligentare än lejon därför att lejon bär en tids- och energikostnad som doneras till flocken. Det innebär kostnad att hantera synkronisering och det gör deras hjärna långsammare och också p.g.a. det gör det svårare att bibehålla en större utsträckning av näten. Fiskar kan därför röra sig i större stim än valar men valar är intelligentare.

Foto: Tambako the Jaguar Licens: CC by-nd 2.0

Tittar vi på företag gäller att när systematiska faktiska nödvändiga kostnader för att skapa produkten är mycket reducerade för en produktion kommer alltid större organisationer som bär egna systematiska kostnader som inte tillräckligt effektivt översätter till värde förlora i individuella strider men kan ändå ha ett över tiden större överlevnads värde vilket dock styrs av antalet individer i miljön.

Undantaget är monopol eller där infrastrukturen kontrolleras där ju fildelning av filmer är exempel på båda faktorerna.