Artikel The Neuroscience of Cocktail Party Conversation om audiell uppmärksamhet var intressant genom att peka på idéer som är direkt svåra att se en modell av och som också här tycks ha bromsat förståelsen.
Låt oss börja med:
"The second issue is one of selection. When we listen to one conversation over another, we are choosing to redirect our auditory attention, but neuroscientists have yet to discover how the routing of these decisions happens."
1. Först har jag inte sett någon orsak varken i forskning eller fallstudier, eller i övrigt som indikerar att annat än ett fåtal grundläggande principer tillämpas i hjärna och perception där istället dessa återanvänds med viss specialisering samt kombinationer. Det samma gäller kroppen i övrigt.
1.1. Därav rörande modeller vilket är vad som här kan ge förståelse av helhet finns föga anledning att tro att en separat i principer mellan känsel, syn och hörsel är nödvändig.
1.2. P.s.s. inser vi att vad vi kan se som en rekursiv princip finns. Jag uttryckte den inexakt nyligen för att tydliggöra den medan jag satt och funderade över arkitektur för att uttrycka hela perceptionen och arbetsminne (dock utan amygdala annat än ev. "nervös" - "aggressiv" med beroende av och påverkan på perception och arbetsminne) enligt nedan där det just här ses för ögat därför att forskning på guppies har varit vad roat mig att läsa nyligen och betrakta fram nyligen:
f (öga,ljus) ->
f (perception,f(öga,ljus)) ->
Därefter har jag uttryckt det vidare ut till andra funktioner men låt oss här stanna och göra två saker tydligt man lätt missar:
1.2.1. Principen som uttrycks avser som skrivet ett "intryck" för en kort tidsperiod.
1.2.2. Det rekursiva sambandet avseende perception förstärker signalen vilket påverkas av vilket behov vi haft (där säkert delvis en färdig karta finns medfödd men flexibel avseende påverkan av träning ex. visat i Actionspel (dataspel) ger snabbare och korrekt beslutsfattande både i rekursion som görs och utbyggnad av nätverket).
Här kan vi även notera att Technische Universitaet Muenchen (TUM) nyligen dokumenterat en biologiskt funktion som motsvarar en av de rekursiva sambanden i 1.2.2. och exakt som förväntat utifrån principerna diskuterade här d.v.s. vad vi kan se som en mindre grind gå till en större där mer i tidig ålder utvecklande förstärkning och rekursion ofta kommer vara av den typen: Dendritic organization of sensory input to cortical neurons in vivo.
1.2.3. Rekursionen behöver inte vara (och är inte uteslutande beroende på vilken del i kedjan fram till upplevelse vi betraktar) implementerad så att den går på samma neuroner utan förstärks över vad vi kan visualisera som ett antal två dimensionella nätverk.
1.2.4. Storlek av förstärkning i perception styrs också över ett tillstånd där dels lång historik finns där det rent av för det mycket tidigt upplevde medan hjärnan utvecklades under tidiga åren är väldigt fast men i mycket av vad vi gör många gånger eller begrepp vi hör ofta.
1.2.5. Vidare styrs detta av det nuvarande tillståndet d.v.s. till exempel nuvarande samtal där vi kan visualisera det för att förstå det som kvarvarande dämpande vibrationer där varje ny signal som kommer är en ny vibration men kan addera till kvardröjande, och energin för de samma också styrande hur länge de kommer vibrera lite och därmed ge möjlighet att förstärka igen styrs av inlärd historik ex. en person viktig för dig (d.v.s. ofta upprepad) är lite starkare liksom en vilt främmande person som talar om ett ämne som just är ofta upprepat för dig.
Följande studie tror jag är ett uttryck för det och möjligen en indikation hur detta lager implementeras (tänk rekursivt mer än neuronnät): Intrinsic biophysical diversity decorrelates neuronal firing while increasing information content (Nature Neuroscience).
Notera särskilt att spektralanalys saknar meningsfull möjlighet att uttrycka detta om man ser det som det centrala (även om det kan användas som en detalj i implementationen) givet de transform metoder som används på grund av:
1.3.1. Vi har inget naturligt tidsbegrepp.
1.3.2. Vi har ingen bra metod att naturligt uttrycka historik.
1.3.3. Det finns ingen naturlig väg för att uttrycka rekursiv förstärkning bara utifrån faktorn att något är inlärt viktigt.
1.3.4. Även om vi behöver en transform metod i ett steg skulle jag tolka idéen att spektralanalys är en väg framåt som ett exempel på hur något ofta upprepat (här från bildanalys och mönsterigenkänning i praktiska tillämpningar) är vad folk lätt sitter och prövar med evinnerligt utan att inse att en annan transform metod passar bättre för problemområdet.
D.v.s. neuronerna beter sig endast som en funktion för spektralanalys om vi kastar bort allt annat som det gör, särskilt sett tillsammans, och har man gjort det går det inte att se någon mening i helhet efter det steget därför att då föreställer har du ingen klar eller mer korrekt har du en felaktig - bild av vad som sker där.
Ser vi vad som sker även tidigt blir det inte mer komplext - tror och hoppas jag givet att jag ännu inte fullt har hela arkitekturen ritad om nära och ännu inte är säker på att jag CPU-kraft att köra en modell av även om jag förenklar en bild för en sedan gjord implementation - att uttrycka sambanden efteråt.
Särskilt rörande skärningen mellan perception och andra funktioner är följande också värt att peka på:
1.3. Det är skillnad mellan en 2D- och 3D-dimensionell bild i hjärnan där den senare kommer sent i processen. Betydelsen menar jag t.ex. illustreras av följande studie Harvard gjorde på skolbarn som höll på matematik avseende vilka metoder för att föreställa sig problemen som har värde (där matematik är en förmåga som ligger sent efter perception):
1.3.1 P.s.s. som 1.3. också menar jag exemplifierat av samma studie inser vi att perception gör bedömningar i 2D. Där har det givetvis ingen betydelse om det är syn- eller hörselintryck eller något annat.
1.3.2. Vi kan därav se bedömningar - som ju här välkänt handlar just mycket om större / mindre, mer / mindre, högre / lägre o.s.v. - som en 2D feature map.
1.3.3. Från 1.3.2. inser vi därav att den förstärkningen över tiden i ett eller flera set projiceras till vad vi kan se som en 2D feature map.
1.3.4. Samma rekursiva princip gäller här därav kan slutsats från en eller flera feature map jämföras med varandra efter. Rörande uppmärksamhet bör det vara en kontinuerlig process där vi kan se koncentrationsförmåga som förmåga att hålla kvar vid en sådan (där ju också en sidan av de rekursiva uttrycka är dopamin receptorer) som vi över en något längre tidsrymd inser är viktigare (där ju det i sig är en liknande rekursion).
För diskuterat om feature map kan vi relatera till den nya studien MIT gjort: Unsupervised Natural Visual Experience Rapidly Reshapes Size-Invariant Object Representation in Inferior Temporal Cortex (Neuron). Och där indikera att när egenskaper blir abnormt överdrivna - t.ex. i tecknade filmer eller reklam - är det givet att formen finns kvar tillräckligt vad som kan påverka oss mycket tydligt (t.ex. stora ögon).
Det är tror jag p.s.s. vad som ligger också bakom humor där vi snabbat upp en felkorrigeringsmekanism där vi inser att "två" (notera citationstecken både före och efter) "mönster" som relaterat väldigt udda rörande "större" och "mindre" (eller jämförbart) trots att de tycks uttryckas tillsammans inte är farligt eller föranleder ny reinforced learning där denna istället blir i ögonblicket vilket när det snabbas upp i humor känns angenämt.
1.3.5. Att flytta uppmärksamhet är vad som styrs av den kontinuerliga processen av de mängder av dessa aktuella. Om någon skriker blir det väldigt högt och du flyttar uppmärksamheten. Marscherar en stor grupp människor in alldeles tysta kommer du flytta uppmärksamhet om du ser dem. Om någon pekar kommer du troligt också flytta uppmärksamheten. Indikerar något att ett ofta repeterat farligt rovdjur - t.ex. en orm - finns i lokaler förändrar det också din uppmärksamhet. För att ge tre exempel på troligt mer jämfört med den person du talar med.
Relevant för förstärkning meningsfull här kan följande Berkeley gjort vara meningsfullt: For neurons to work as a team, it helps to have a beat. Det avseende när vi behåller uppmärksamhet för att samla in kunskap om omvärlden (för att peka längre än som diskuteras här rörande koppling tillbaka ner från vad jag brukar enklast kalla arbetsminne) till perception.
1.3.6. P.s.s. som 1.3.5. och föregående har vi motsvarande samband för behovet av att uppdatera samband för dessa där du kan ha fler som är potentiellt intressanta medan nuvarande samtal inte just ger något. Det senare börjar bli redundant där ingenting nytt och ingenting som föranleder en förstärkning som är mer än normalt ointressant dyker upp vilket gör att du börjar känna intresse av att ta in ny information och blir uttråkad eller tänker på annat för att dra nytta av datorkraften för att utreda vilken information som kanske är meningsfull att ta in (mer eller mindre intressant).
Vi kan relatera konceptet till följande algoritm snarare än modell givet att den uttrycker en funktion där jag är väldigt trygg i att ett antal andra agerar parallellt och tillsammans med något man troligt kan uttrycka just på detta sätt (denna metod känns praktiskt väldigt elegant): Instantaneous Non-Linear Processing by Pulse-Coupled Threshold Units (PLoS Computational Biology) - Över eller under gränsvärdet.
Det är bara "enkla" (eller ett enkelt) samband rekursivt.
"The art of being wise is the art of knowing what to overlook."
The principles of Psychology,
William James.
Eller som jag skulle uttrycka det:
Stirrar du för länge på en detalj får du riktigt stora svårigheter att se helhet därför att just den detaljen blivit oerhört förstärkt inkluderande en övertygelse om att den är viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar