Jag blir mer anglofil för varje år som går. Och vi ska minnas att de som en av få (kanske den enda) av kolonialmakterna klarade överlämningen till demokrati i ett seriöst och ärligt försök som ofta lyckades gott jämfört med övriga. Under år var också England det fria Europa som håll stånd mot Hitlers vansinne och den masspsykos.
Dessutom måste man ka respekt för en nation som länge klädda sina soldater i illrött - det kanske inte var den kamoflage effektivaste lösningen men det hade viss elegans och visade mod och styrka ((och kanske få alternativa arbeten med regelbunden månadslön).
Traditionen finns ju kvar om än inte i skarpa sammanhang. Däremot i Kanada klär sig deras ridande polis fortfarande stolt i dom röda kläderna (säkert praktiskt om man trillar av hästen också då man syns bra mot snön samtidigt som något problem knappast finns med färgen).
Också Norge är ett land som förtjänar denna respekt och som vi sällan här i Sverige kanske tänker på. De kämpade hårt och ivrigt mot den tyska ockupationen. De viker sig heller inte för Kina.
De tenderar att göra rätt även när det är impopulärt. I Sverige tycks sådant ofta förklaras bort med att de har en massa olja men Norge är inte rikare än Sverige i någon praktisk mening. Inte heller är oljan något de haft tillgång till särskilt länge.
Kanske var det svenska och danska domderandet mer Norge under många år som gav dem ett varierat perspektiv på världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar