Att gå är relativt stilla mer än att gå

Kontext i och via: Hans Husman om Media.

Allt är så relativt. Ju senare något inträffar desto långsammare är det. Samtidigt ju längre och mer stilla något varit i de dimensioner vi jämför i desto mer känns förändring till högre intensitet.

Åtminstone för det senare om binärt - "Hebb:iskt sigmoid och exponentiellt - snarare än försiktigt inträffande är det oerhört kraftfullt. I allt kommunikativt är det försiktigt inträffande - sakta ökande - när vi söker kraftig tolkning av orden och reach out av ondo (oavsett hur p.s.s. excellent när vi önskar att tala seriöst om det väldigt problematiska utan att ha stress-reaktionerna skrikande och störande hos talande och lyssnande eller det indirekta runt om: vi spekulerar och gissar att något mätbart kan ses hos läkare relativt flera dagar-intagna relaterat väldigt för dem svåra nyheter resp. särskilt oväntat goda).

Sedan kommer nu inte sällan det intensivt märkbart ökande till ett pris. Det kan ibland för det mer unikt resulterande verka fullständigt trivialt eller ej relaterat vettigt men för det mer unika fodras ju det kompletterande ej riktigt invant och vad som krävs för det är inte alltid lätt att tolka trovärdigt från ett genomsnitt. Ibland finns ett positivt svar i den mening att det bärs av en tro på människan. Andra gånger krävs att vi ersätter en optimal kraft med en annan kraft utan att riskabelt riskera att föra in det cyniska riskerande i dess extrem-polis-staten oavsett vilket personligt pris det innebär.

Att sälja vår själv för att skapa är oerhört associerat till det negativa. Men i verklighet är det ofta vad vi behöver göra just för att klara det moraliskt korrekta och utan handlande något felaktigt. Vissa saker kan kosta oerhört av vår kognition och priset är att vi ger upp en bit av oss själva oavsett om realiserat i överdriven stress-känslighet som hindrar agerande och tankar i delar relativt normalt för oss eller om neuroner dör i omfattning avlägsnande bitar av vad vi är. Det är tror jag balanserat och diskret ej uppmuntrande till vad som ej bör ges lättvindigt och för den längre tid krävande för att priset ska börja märkas enkelt att det är en kostnad för resultat vanligen ej diskuterade.

En risk vi i allt sådant ska beakta är att när priset betalats kan givetvis inte vårt track record i seger tas för face value som predikation inför nästa slag. Vi måste beakta och värdera stress-skadorna hos strategen. Att ej göra så är ett ovanligt ofta lyckosamt misstag genom historien (ex. för diverse diktatorer med överdriven ambition kanske mest känt Hitler).

Likväl ett år, två eller tre senare inträffar det. Och om ej av A så av B. Vi människor är ju så många.