Kanske ett passande lyrik-kompletterande-i-nära-liggande-domän-exempel till ?
"Race for the morning
You can hide in the sun 'till you see the light
Oh we will pray it's all right"
För race som många andra koncept inte ovanliga i musik-lyrik finns association till den jämfört med vanligt för oss i en situation kraftigare intensiteten.
Kanske - jag har aldrig sökt det i övrigt i lyrik vad jag minns - gäller det också modet? Här tror jag närmare dess motsvarighet i lokalt kontext scouting: att utforska det okända, och praktiskt i min automatiserade nyhetsanalys normalt approximerat som underrum till de två större known och unknown - och också att våga acceptera den högre intensiteten: Jump on the tiger.
"You're the star of the masquerade
No need to look so afraid, jump, jump!
Jump on the tiger"
Och givetvis från ögonblicket du stiger upp på tigern är alliansen etablerad. Tigern beskyddar dig. Ibland räcker bara möjligheten att du kommer komma hem dit du hör för att han ska hjälpa dig utan kraven sökande det frivilliga större värdet i frivillighet. Ett fenoment inte alls ovanligt hos människan. Förklaringen stämmer dåligt med många modellsystem av vår kognition och beslutsteori men har ex. förklarats med att sådant ska ge status eller påverka givet sannolikheten att ha möjlighet att göra det varande högre faktiskt implicit genetiska uttryck hos dessa personer mer sannolikt lika dig själv. Själv lutar jag väl snarare åt att människans kognition länge också pre-strikt-mänskligt varit nog avancerad till att se värdet att etablera kollektivt samarbete och att vi i denna domän såväl som andra ibland är prospekterande: scouting och utforskande av det okända är primary reward. Ibland är dock det konkreta värdet att ge utan att få tillbaka vad det säger i kollektivt språk till andra: att vi är den goda människan eller imponerande kvinnorna med våra generösa egenskaper indikerande stor rikedom.
Oavsett vilket hoppar du upp på tigern just nu bärs du en tid framåt av hans intensitet. Intensitet som för dig till säkerhet eller känslan av säkerhet - och bekrigande dina fiender om det krävs för att ta dig säker. Alkoholen som falsk allierad är ju lite "komisk" på ett otrevlig sätt genom att åtminstone en del personlighetstyper blir just fysiskt mer bekrigande tillsammans med den reducerade känslan av sund fara relativt situationen. Din allierad kan dock också vara konkret verklighet: vännerna som tar dig ut till säkerhet kanske bort från svält.
Men oftast gäller principen om att ge och ta från dag ett - och om inte att om samarbetet ska kvarstå krävs att ett värde levereras: prospekterande reward för tigern är verklig bara så länge. Kostnaden och priset finns alltid i alliansen: även när konkret och abstrakt värde tillbaka saknas en tid finns viss kognitiv-kostnad om än ibland lägre än värdet.
Man ger och tar. Ett gemensamt språk och inte sällan nära nog kontrakt-liknande som uttryckt i schema och frame-teori eller i vårt kollektiva samarbete i affär m.m. ett faktiskt juridiskt kontrakt. I det första fallet är paragraferna vad inlärningen stegvis kan behöva visa för oss. I det andra fallet etablerad gemensam inlärning även om individens kunskap om detaljer ofta kan variera.
Kontraktet med dess kostnader i båda riktningarna gäller också den form av allians vi kan spekulera lyriken syftar på. Och som så mycket annat desto större värde du upplever att alliansen ger dig direkt relativt allt normalt förväntat ju högre blir flödet och desto mer inlärning kommer etableras. Saker normaliseras och förstås av den normala världen och saknas motsvarigheterna i verkligt levererat samarbete i båda riktningarna - din såväl som den andres - reduceras din uppfattning av värdet som du får levererat: Kräver det ingenting tillbaka är det given verklighet och vår kognition motiverar oss framåt.
För det friska sunda samarbetet ska det kollektiva värdet ses som en viktig del och det utnyttjande överdrivet generösa utan att lösa det omedelbara konkreta problemen ska man vara ytterst skeptisk mot. Inte sällan kan kollektiv erfarenhet kontrolleras för dolda risker. Om det nu är heroin som Dio sjunger om är svaret så tydligt det kan bli: permanenta kognitiva-skador som etableras mycket tidigt i missbruket. Missbruk kan vi se som den falska alliansen: Människan som med falskt tidigt värde luras in i slaveri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar