Prövande lite runt våra manliga och kvinnliga roller
- Försiktigt mindre feministisk närmare att uppskatta den traditionella manliga rollen Notera: Allt innehåll över på sido-bloggen är mindre konkret än här: Mest anteckningar rörande musik föga beskrivande egentligen: Mycket kvinnligt emotionellt som musik och bilder med färg m.m.
Till det kan jag tillägga att om jag i alla fall visste att många kvinnor ser upp till mig under mina år som manlig feminist. Beundrar föredömet även om man kanske lite kvinnligt är för blyg att våga sig fram och säga det direkt kan jag känna att det kunde motivera mig i "rätt" - nedåt tillbaka till där man var - riktning.
Jag jag kan känna att jag lite svårt att avgöra sådant här. Är jag beundrad man många blyga kvinnor? Helt borta här. Min mindre feministiska - kanske just här konkret bedömande i mätbar erfarenhet man kan ta på från allt man lärt sig i livet - associerar att kvinnor ofta talar otydligt om saker som inte är viktiga för mig tänkande på stora viktiga frågor. Det låter för mig ganska anti-feministiskt som jag skrev det men kanske stämmer det ändå? Att kvinnan talar mindre tydligt än jag hör dåligt? Det känns rätt rent av förklarande allt möjligt man funderat över från unga år.
Sedan ska man förstås inte ta på sig en massa ansvar för halva världen. Jag när jag ser problem och dåligt fungerande saker brukar lösa det görande saker bättre. Men här kan ju någon abstrakt naturlig preferens hos kvinnan finnas.
Komisk? Cynisk? Eller stereotypiskt förvirrad? Något ansvar måste i all rimlighet också ligga hos kvinnan. Som bör vara uppenbart försöker jag ju en del. Mer än så kan man ju inte göra. Att på det göra om kvinnas natur känns riktigt fult manligt förtryckande så det vill vi ju inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar