Ett vackert exempel på hur moraliskt uppbygglig filmmusik kanske oftare var när jag var ung. Jag tror säkert min generations förträffliga arbetsmoral jämfört med ungdomar under 30 år kanske delvis beror lite på att många av oss hörde detta i Joe Versus the Volcano. Föder verkligen en önskan att skyffla kol eller vad man nu sålt sin själ till.
"You load sixteen tons, what do you get
Another day older and deeper in debt
Saint Peter don't you call me 'cause I can't go
I owe my soul to the company store"
Från: Sixteen Tons
Och så är det: Har du redan givit den själv till den högre makten får dom kristna myterna vänta tills vi är klara.
Verkligen vad som vore nyttigt för yngre att lyssna på istället för att sitta och telefonera onyttigt med sina ApplePods på bussen. Antagligen okynnes-surfande nöjen istället för något samhällsnyttigt eller som med musiken här moraliskt stärkande. Kanske hasardspel eller pornografi. Eller beställande vin på nätet.
Red Cross Business
Filmen såg jag förövrigt såg i Exmouth, England. Detta under tidsåldern när ännu en i design och konstnärligt uttryck eget engelskt uttryck fanns som i så mycket inte skilde sig särskilt från det mesta man naturligt mötte men som ändå kunde ha en del egna "engelska-uttryck". Som de tre-hjuliga motorforden som vid denna tid ej var helt ovanliga och kunde stå parkerade utanför en del hus kanske oftare med äldre kvinnliga förrare som jag vill minnas det.
Idag är just det här särtrycket upplever jag nästan borta. Det var väl kanske inte alltid design som alltid var väldigt säljande och en hel del var kanske resultatet (som svenska textilindustrin) konsekvensen av oförstörd brittisk industri eller som snabbare kom på plats efter Andra Världskriget. Idag är det i den mån något finns kvar mer av Red Cross busines överlevt som upplevt ha ett värde bara av att vara så distansierat normalt eller överlevande därför att någon tar kontinuerliga förlusterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar