|
Gods and generals
Betyg: av 5 Gods and generals skildrar en av världshistoriens största militära taktiker: "Stonewall" Jacksons. Filmen som utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget har också värde genom att visa hur blodigt krig verkligen är. |
I dagens TV-tablå (lördagens) har vi Gods and generals på TV3 00.50 (d.v.s. egentligen söndag). Detta är film som borde ha klippts mycket hårdare men den hör helt klart till vad man bör se åtminstone en gång.
"Stonewall" Jacksons militära geni
Gods and generals skildrar en en av världshistoriens skickligaste militära taktiker: "Stonewall" Jacksons. Det är en befälhavare världen än lär sig av i studier på världens militärhögskolor. Hans prestationer under amerikanska inbördeskriget var exceptionella. Med ytterst begränsade resurser vann han med ett fåtal undantag seger efter seger mot en fiende som till antal och resurser alltid var överlägsen.
Oavsett om du är militär eller "slåss" utan vapen som företagsledare i en tuff bransch eller mot förtryck finns oerhört mycket att lära av hans taktik och strategi. Även om exemplen är värdefulla oavsett person låg dock personliga egenskaper bakom många förmågor och de är nog inte lätta att lära om man saknar fallenheten. Det handlade om en stark perception där intryck lätt togs in och gick upp i arbetsminne.
Men att försöka bedöma detta blir oerhört spekulativt så här långt efteråt.
Att röra sig snabbt och tyst
Jackson hade en exceptionell förmåga att sätta sig in i hur respektive av fiendens befälhavare kände och därmed tänkte. Han tycks först fånga dem och sedan orka upprätthålla en bild av dem och därmed se hur de tänker och agerar. Av och till närmast speglar han dem. Resultatet blir att han med få undantag ser rätt taktiska punkter att ta striden i. Han marscherade gång på gång sin enheter med oerhörd brutalitet för att nå dem vid rätt tid.
Nackdelen med det är givetvis den trötthet det orsakar och effekten det hade på Jackson kan förklara det (enda) slag där han underpresterade: Seven Days Battles. Han hade just kommit från en serie exceptionella segrar under den s.k. Valley Campaign och tog sig och trupperna så snabbt till Richmond, Virginia, att han var uttröttad. De personlighetsdrag (om jag har rätt i dem) som gav hans taktiska geni gjorde honom också vet vi från modern vetenskap mycket känsligare mot trötthet.
Under Seven Days Battles är Jackson närmast förvirrad. Att han klarar så många av sina soldater genom att kanske inse det och mer benäget retirera imponerar. Det var nödvändigt.
Ett moraliskt föredöme
I en så blodig konflikt som det amerikanska inbördeskriget är skräck en fiende och inte sällan avgörande. De flesta känner skräck och för att besegra den krävs moraliskt föredöme. "Stonewall" Jacksons klarade att vara det vilket gav honom just detta smeknamn. Till det första slaget under Valley Campaign har man marscherat sina ny tränade soldager med hög hastighet för att rädda General Bee.
General Bee och hans trupper är redan i strid och deras linjer faller. Jackson ställer upp sig på en höjd vilket direkt ger fördel med den tidens vapen. Vidare ger det trupperna lite tid att andas ut medan motståndarna kommer nå dem trötta. Men att se en segrande fiende närma sig sprider lätt skräck och hade även ett fåtal soldater börjat springa hade linjen direkt fallit.
Jackson klarar med sin personlighet hålla dem i linje och står själv direkt i skottlinjen till häst framför dem. Det var nog det enda sättet att hålla dem i linje och det fungerade. Själv fick en bit av handen (tummen tror jag) bort skjuten men viker inte för det. För soldaterna att se det ingav helt säkert mod.
Krig är fruktansvärt
Något vi alla kan lära av det amerikanska inbördeskriget är hur blodigt och hemskt krig är. Fortfarande kan det ibland vara nödvändigt men vi får aldrig utan stort behov och att noga tänkt efter gå ut i väpnad konflikt. För att klara det är det viktigt att vi aldrig glömmer hur blodigt krig verkligen är. Krig var blodigt då och är det nu:
Människor dör: Soldater såväl som civila.
Även barn dör.
Det finns ingenting romantiskt med krig. Vi får aldrig gå i krig blinda av romantiska föreställningar. Sedan givetvis när behovet finns och beslutet fattats kan krigsromantik vara ett verktyg för att skapa motivation hos soldaterna.
Krig traumatiserar och skadan kvarstår under generationer
Människor blir dessutom traumatiserade av väpnade konflikter. Skadeverkningarna av det på samhället hänger kvar (menar jag) långt efter att konflikten är slut. Sådana effekter kan rent av sprida sig i generationer och orsaka ständigt nya blodiga konflikter.
Betrakta här t.ex. Kongostaten som 1885 - 1908 var den personliga egendomen till Leopold II av Belgien och som han såg ut för att skapa sig en världens största förmögenheter. I enorm skala mördades och misshandlades befolkningen.
En av världshistoriens största skurkar: Leopold II av Belgien
I samma regioner där det var som värst och har vi också haft de mest osmakliga lokala konflikter och det gång på gång. En sak belgarna (liksom andra europeiska nationaliteter) gjorde var att stympa otaliga människor genom att hugga av armar, händer m.m. Det är också något som gång på gång dykt upp i efterföljande lokala konflikter
Hantering av detta problem sker idag inte. Åtminstone inte med sådan bredd som är nödvändigt för mätbara resultat när det kommer till risk för nya konflikter. Men kanske är det på väg att förändras.
Läs mer om Gods and Generals
Filmmusiken i Gods and Generals är intressant att studera rörande hur den elegant förstärker känslorna filmens handling väcker hos tittaren. Det har skett för det viktigaste fallet för scenen där Bonnie Blue Flag framförs:
Bonnie Blue Flag från Gods and General
Musiken (enkel men direkt i påverkan på känslor) och ännu mer lyriken är enormt effektivt gjord för att väcka entusiastiska känslor hos publiken. I scenen används dessutom ett stort antal faktorer för att förstärka dom "patriotiska" känslorna: Det krigarna som em grupp sjunger engagerat med, vi har flaggor, vacker kvinna som viftar med stor flagga medan man ser mycket av hennes bröst och kända militära ledare sitter med och sjunger de också många m.m.
Det hela är riktigt välgjort just för att väcka en känsla av att det är dags att glatt marschera ut för att troligen dö och kanske innan hinna skjuta några. I lugna fredstider som nu känns det givetvis lätt osmakligt men hade man varit soldat på endera sidan i det kriget kändes det säkert bra att få lite mod, glädje och engagemang från marschsångerna.
Ännu mer filmmusik från Gods and Generals.
Wikipedia har mer att berätta om Gods and Generals och har dessutom länkar till mer resurser:
En allmän diskussion om värdet av filmmusik med flera spännande exempel finns i:
Gods and generals recenserades 2009-10-17 av Hans Husman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar