jag skrev nyligen om ett (tyckte jag kul) exempel på hur uttryck kan användas för att variera något annars enformigt:
Ett kul uttryck - "Let's play two!"
Lars Ryding ger i sin kolumn på SvD exempel på hur text kan användas kanske lite felaktigt (men väldigt oskyldigt) och samtidigt väldigt komiskt:
"Eftersom det är preskriberat nu kan jag erkänna att jag under en kort period på 1970-talet smög in haikuer som rubriker på SvD-notiser i stil med Fem kor brann inne/vid ladugårdseldsvåda/i Skillingaryd. Ingen märkte något. Otacksamt."
Från: En haiku kan spegla maktspel i toppen
Om Ryding har rätt i att ingen märkte det är jag mindre säker på. De läsare som oftast skickar in synpunkter är upprörda över något. Många av dessa är väldigt motiverade kring detaljer av olika slag t.ex. särskrivningar eller en hobby de har alternativt känslomässigt engagerade i politiska frågor m.m. När det kommer till haikuer som smygs in i SvD hör dessa inte dom som är engagerade alternativt märker det. Dom som märker och uppskattar det pratar snarast om det i familjen eller med vänner men skriver inte in i tidningen (alltid osannolikt om det inte handlar om att klaga).
Jag märker ju liknande saker om oftast inte just haikuer. I faktaböcker, IT-produkter, IT-tjänster, en svensk kvällstidning, bloggar m.m. träffar jag ganska ofta på konst av denna sort.
Rydings krönika med hans haikue var nog det roligaste jag läst i en svensk morgontidning denna månad. Det ovanliga stimulerade samtidigt som det elegant illustrerade vår nutid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar