Någon enorm skillnad i personlighet rörande aggressivitet mellan hundraser finns det egentligen inte. Dom tydligare skillnader finns ligger mer övergripande samlat i terrier, brukshund, respektive grupp av jakthundar (t.ex. pointer) o.s.v.
Pit bull terrier är en terrier och har ganska typiska egenskaper för dessa även om beroende på avel ibland kan ha vissa egenskaper mer typiska för brukshundar. Det har kanske att göra med att bulldoggen har brukshund bakåt, att korsningen mellan terrier och bulldog plockade fram det från den gemensamma genetiken (alla hundar har egentligen genetik för alla egenskaper vi ser och vad de uppvisar handlar mer om vilka arvsanlag som är på- respektive avslagna) eller att brukshund ibland kan ha blandats in.
Vi kan fint i dom här bilderna se att pit bull terriers precis som andra hundar kan se riktigt gulliga ut.
Foto: Themacinator Licens: CC by 2.0
Här har vi en till gullig pit bull terrier:
Foto: Taniaedu Licens: CC by-sa 2.0
Pit Bull Terrier avlas ibland för hundslagsmål
I vissa regioner avlas den fortfarande för hundslagsmål och där prioriterar man vid avel egenskaper som är vad man mindre önskar i andra sammanhang. Huruvida det beror på egenskaper i psyke eller genetiska problem rörande defekter som orsakar smärta har så vitt jag vet ingen undersökt och jag håller det senare som troligast därför att det lättare uppträder och passerar vidare vid avel.
Huvudsakligen för vad vi har i Sverige är det emellertid inte någon särskild skillnad i psyke mellan olika variant av pit bull terrier och andra terriers. Flera andra terriers är mycket ettrigare.
En Pit Bull Terriers är mycket starkare än andra terriers
Däremot har den mycket större muskelstyrka och högre mankelhöjd än vanligt för terriers och det ställer stora krav på vilka som kan ha en pit bull terrier. Lika lite som jag tycker att barn ska ha ansvar för större hundar därför att de inte kan hantera dem vid särskilda situationer ska de heller inte promenera en pit bull terrier.
Du måste klara att hålla din hund
Problem uppstår när hunden oberoende av träning kraftigt drar t.ex. orsakat av skräck eller akut skada. Det kan skapa stora risker om barnet t.ex. dras framför en bil (kanske en efterföljande till en bil som kört på hunden). Vidare handlar det om att kunna hantera situationen när hunden går till angrepp. Det kan hända med vilken hund som helst även om det troligen är vara vanligare för hundraser där genetiska defekter i ryggraden och ben är vanligare vilket plötsligt kan leda till akut smärta.
Det hade vi ett exempel på när jag gjorde värnplikten på Hundpluton på F21 med en schäfer helt utan någon historik för aggressivitet gick till angrepp mot sin förare. Föraren var ovanligt kort men i god form i övrigt. Resultatet blev att fick han ansiktet tuggat. Trots flera under kvällen många komiska förvecklingar inne i Luleå (han kände sig bedragen av hunden, sörjde att den skulle avlivas p.g.a. ryggskadorna, drack en hel del och gick sedan runt med hela huvudet lindat och sökte sympati hos diverse lokala kvinnor) var det givetvis väldigt tragiskt.
Därför ska man inte ha en hund som man inte orkar hålla i kopplet och vid behov orkar att hålla borta från ansiktet. Annars om man inte störs av att de skäller lite oftare än annat är en terrier en kul hundar för barn. De har massor av energi och springer gärna efter bollar m.m. Jag hade mycket nöje av min borderterrier när jag var barn (och för den delen vuxen eftersom han blev närmare 20 år).
Foto: Charles J Sharp Licens: CC by-sa 3.0
Han var också väldigt festlig genom att han varje gång någon kom sprang runt med en kvast som han använde som tonfa mot deras smalben. Trots liten storlek på hunden blir det väldig kraft p.g.a. av längden av kvastskaftet. Det blir som en enormt lång tonfa och käkstyrkan har alla terriers bra av trots i övrigt liten storlek. Särskilt när det görs som han med en kraftig snärt där hela kroppen fick ge kraft.
Jag föredrar att tro att detta berodde uteslutande på att han var glad att folk kom och tyckte det var kul att springa runt med kvasten. Att det inte var medvetet hur han direkt hämtade kvasten för att kuta rakt mot besökarna och börja misshandla dem på smalbenen i upprepade anfallsomgångar. Snarast var det säkert bara att han ville vara social med dem.
Ändå när jag nu i efterhand tänker tillbaka kan jag uppleva att han med åren blev allt skickligare på att träffa och slå mot samma punkt från olika vinklar som att just det var målsättningen. När jag tänkt över det mer inser jag att han med åren började finta och göra falska utfall med kvasten.
Terriers är riktiga mördare
Vad man ska veta om terriers är dock att de små mördare. Jag vet inte hur många gånger jag fick springa ut och gräva upp igelkottar från blomsabbaten. Paddor, tvestjärtar, näbbmöss... Allt djurliv som fanns på tomten var antingen utrotat eller förstått att ta långa omvägar runt tomten. Att paddan försvann tyckte jag var tråkigt men tvestjärtarna beklagade jag inte. Näbbmössen visste jag inte fanns förrän jag började hitta honom med sådana i munnen.
Man kan ha ambitionen att det inte ska inträffa men med borderterrier lika lite som andra terriers är det utmaning lika god som någon annan. De är inte omoraliska eller moraliska utan är amoraliska. För dem att döda allt från insekter till större saker är vad de hungrar efter.
De är skapade för jaga och tugga bytet och inte som brukshundar att valla eller som älghundar skallmarkera. En terrier ska fram och bita i bytet och det även om de är långt nere i ett gryt och det är beck svart. De ska också göra det självständigt utan att ta instruktioner eller ge upp.
Dyker byte upp framför dem och de kommer åt försöker de bita och äta upp det. Skillnader finns mellan olika terriers hur notoriska mördare de är. En borderterrier är bland det mest hungriga som finns eftersom de inte avlats som sällskapshund länge alls.
2 kommentarer:
Med lite perspektiv. Vad kan man säga annat än att den rena amoraliska (d.v.s. inte omoraliska) ondskan inte förgås så lätt. Han blev ju också närmare 20 år.
Tja givet att alla tvestjärtar, näbbmöss och paddor utrotats och man inte får möjlighet att jaga grävlingar i gryt är det här kanske ett konstruktivt ganska kul sätt att leva ut sin natur:
"Ändå när jag nu i efterhand tänker tillbaka kan jag uppleva att han med åren blev allt skickligare på att träffa och slå mot samma punkt från olika vinklar som att just det var målsättningen. När jag tänkt över det mer inser jag att han med åren började finta och göra falska utfall med kvasten."
Skicka en kommentar