Inför dagens expedition ut i amazonernas labyrinter i jakt på inspiration och nya intryck har jag gjort en förberedande kortare tur ut för att handla redskap och mat. Först att diskutera här en enorm polkagrisklubba:
Det röda gör att jag syns vilket fångar blicken på samma sätt som en kvinna i rött. Samtidigt understryker den enorma storleken på klubban min manlighet. En liten klubba hade istället varit opassande för en man.
Contra livar upp hjärnan
Samtidigt ger det en viss komiskt dimension som roar mig förutom för att jag gillar att den smakar sött. I övrigt ser jag ju ut ungefär som den gamla krigare jag är så vi får kraftfull contra som ofta ger reaktionen road eller nervös.
Contra här beror helt säkert tror jag på att hjärnan får flera lokala lösningar som konvergerar mot olika enskilda neuroner eller grupper av neuroner. Därmed blir det inte lika lätt att relatera till situationen som om du "korrekt" fått en lösning. Frågan för hjärnan är om det är onormalt och ointressant, nytt att träna för d.v.s. det kanske blir vanligt eller främmande och farligt. Den första vanligaste effekten såg jag ju också på den vackra kvinnan som arbetar där som var lätt road bara av att köpte den.
Godisklubban köpte jag på Jam&Jam i Uppsala som ligger i Svava.
Hos friska blir resultatet hur det allmänt upplevs just att det känns annorlunda.
Contra vid ADHD, autism och psykos
Vid vissa former av ADHD verkar det troligt att lösningarna lokalt blir mindre tydliga med fler lokala mindre tydliga toppar och det är inte säkert att det särskilt noteras alls. En psykotisk person skulle ha svårighet gissar jag att få processen att stanna d.v.s. från två enskilda konvergerade lösningarna här person som typiskt inte äter klubba som äter en stor klubba skulle en mängd lösningar från det ramla ut. Det kan kanske ses som en ADHD som breder ut sig med otydliga toppar i en kontinuerlig process.
Alla former av autism inklusive Aspergers syndrom tror jag är allmänt otydliga vågfunktionerna även innan lösningar eller översatt till signalsubstanser är vissa funktioner i noradrenalinkärnan helt enkelt avslagna och skulle förvåna mig om vi inte har läkemedel som korrigerar alla former av autism om inte allt för många år. Allt det är emellertid ännu från befintlig forskning svårt att bedöma även om mycket av den färskaste pekar på att samtliga dessa tolkningar kan vara ungefär riktiga.
Detta är en av de grundläggande teorierna som ligger till grund i arbetet med hedonimeter:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar