I ett reportage Aftonbladet gjort togs en psykiatrisk företeelse upp bland personer med hög intelligens som kan vara intressant att ge en alternativ förklaring till utifrån en till Hedonimeter underliggande modell:
"Och jo, det har jag, de dagar jag mår bra. För precis som för de flesta av de högsta intelligenserna i världen så finns det en diagnos, säger Robert Andersson, som är bipolär, alltså manodepressiv."
Från: ”Svårt att växa upp som geni”
Bipolär är en klinisk diagnos som ligger i ett spektrum. Kliniska diagnoser är avsedda att underlätta och effektivisera behandling. I andra sammanhang kan det vara mer intressant att följa upp bakomliggande neuropsykiatriska skillnader i orsak och ibland att sådant kan leda fram effektivare riktade mediciner.
Modeller i Hedonimeter
Till Hedonimeter - den metodik för bedömning av effekt av reklam, information m.m. (ex. för vitaminwater) jag arbetar på - finns underliggande modeller för hur hjärnan fungerar. Det var för att kunna betrakta både problemområdet hur trender och idéer rör sig och direkt påverkan från t.ex. en reklamskylt eller en produkt nödvändigt med en för Hedonimeter anpassad underliggande neurologisk modell av hjärnan. De som fanns var antingen anpassade för direkt studier på hjärnan (oftast på möss), helt föråldrade eller avsedda att ha värde vid medicinsk behandling (t.ex. ge en förklaringsmodell av hur olika läkemedel fungerar så att läkaren lättare kan se hur de kan kombineras och samverkar i hjärnan). Hedonimeter behövde istället en enkel lateral modell för att fånga:
1. Respons på direkt påverkan i nuhet utifrån befintligt tillstånd i hjärnan. Rörande befintligt tillstånd är modellen väldigt approximerad.
2. Gå att applicera på en person eller en population för att fånga samverkan. Exempelvis kan riktad information påverka en person som möter den men det kan i sin tur påverka andra som tar del av den indirekt.
Lösningstoppar för vågfunktioner
Ett sätt att betrakta aktivitet i hjärnan är via hjärnvågor d.v.s. de elektromagnetiska rörelser som kan mätas. Komponenter i dessa rörande problem vi möter ska normal konvergera mot en lösning. Visar den sig vara korrekt kommer den förstärkas via inlärning.
Finns flera möjliga lösningar uppstår viss "förvirring" ett kort ögonblick. Tycks det relevant kommer istället en ny topp skapas. Har du aldrig sett eller hört talas om en färgad människa kommer sådan förvirring uppstå ett tag men du inser sedan att det är en människa med färgad hy och en ny topp för det skapas.
Förhöjd aktivitet vid neuropsykiatriska störningar
Förutom hög intelligens finns ett antal speciella neuropsykiatriska förutsättningar som kan ge upphov till periodvis onormalt hög aktivitet i hjärnan men som troligen egentligen skiljer sig från det "klassiskt" mano-depressiva (t.ex. via ADHD normalt avsaknad av psykos och vid schizofreni via avsaknad av förhöjt stämningsläge). Låt oss först betrakta dessa från modellen:
1. Vid ADHD kommer lösningstopparna som vågfunktionen konvergerar mot vara otydliga. Flera mindre toppar kan ligga nära varandra i lösningsrymden. Inlärningen via (troligen) D1-receptorerna är också försvagad. Andra ej relevanta grupper av försvagade lösningstoppar kan dessutom dyka upp närliggande i rymden och störa konvergens (resultatet av sådant som distraherar).
Tillfälligt utökad energi liksom omväxlande letargi är vanligt vid ADHD eller att det ena konstant dominerar över det andra. Orsaken till förhöjd aktivitet är helt enkelt att låg motivation kompenseras via antingen nor-adrenalin (mer konstruktivt) eller kortison (ej bra). I det här fallet kan (men det är inte säkert) också lösningstopparna förstärkas långvarigt jämnt via inlärning. För det senare fallet om aktivitet ändå hoppar vidare till andra grupper av lösningstoppar kan det ge onormalt förhöjd aktivitet mer allmänt därför att inlärning stimuleras högt (bl.a. kommer dopamin i delar av hjärnan släppas ut). Just p.g.a. de försvagningar som orsakar ADHD är dock detta steg mindre troligt.
2. Vid schizofreni är topparna troligen ganska tydliga men lösningarna slutar inte att konvergera därför att flera toppar tycks relevanta. Det är naturligt att vi upptäcker att två händelser kan ha samband men även friska människor är extremt dåliga på att inte tolka vad som händer ungefär samtidigt som relaterade. Orsaken är troligen att vi är anpassade för små flockar av människor som vandrar i enkel miljö där saker antingen har samband eller säkrast utan negativ påverkan tolkas som ha påverkan. Här är helt enkelt denna funktion förstärkt men den kommer inte avstå där en inlärning av sambandet kan ske utan nya samband ses kontinuerligt. Processen stannar inte av och egentligen vad som helst kan tyckas passa in i vilken problem som helst som betraktas. Problemen lär knappast heller (men jag är inte säker på om det stämmer) vara naturligt avgränsade utan bör definieras om under processen eftersom samband mellan lösningstoppar i någon mening definierar vår verklighet.
Vi kan här stanna upp och reflektera över likheten i medicinsk behandling av ADHD och schizofreni. I båda fallen är läkemedel som påverkar dopamin-receptorer antingen direkt eller indirekt vanliga.
ADHD behandlas med läkemedel som ökar fritt dopamin som därigenom kan binda till (bl.a.) D1- och D2-receptorer. Påverkan på D2-receptorer kommer öka konvergens mot en lösning i nuhet (kompenserar för redan befintliga svaga toppar) därför att toppen blir tydligare. Inverkan på D1-receptorer kommer normalisera inlärning när lösningen visat sig vara korrekt.
Anti-psykotiska mediciner (de flesta varianter av gamla tidens antihistaminer) är stora molekyler som påverkar det mesta i hjärnan. Inverkan är dock tydlig just på dopamin receptorerna vilka de binder till och därför blockerar för dopamin. Fortfarande kan de i sig ha en inverkan delvis liknande dopamin men inte exakt den samma. De kommer därför både inverka på "lutningen" mot lösningstoppar och möjlighet att korrekt förstärka dem via inlärning (d.v.s. utan kombination med andra läkemedel som typiskt när det sker amfetamin är de lätt fördummande). Vidare bromsar de möjligheten att föra en lösning vidare via samband därför att de inverkar på fler dopamin-receptorer än D1 och D2, och kanske är det D4-receptorerna som är styrande för dessa associationer. Mindre toppar p.g.a. blockering av D2 kommer dock också motverka detta. Vidare kan troligen (även om jag följt upp det) läkemedel utan påverkan här få jämförbar effekt därför att andra system hanterar vad som ger förutsättning och bygger upp topparna (bl.a. serotonin).
Onormalt hög aktivitet vid mani
I min modell tror jag mani motsvarar (men har inte reflekterat över det tidigare eller försökt betrakta det djupare nu) en allmän förstärkning av alla toppar. Vidare kommer varje topp lösningen når upplevas korrekt. Det bör förklara både den avundsvärda optimism och höga energi maniska uppvisar.
Att ständigt nå "riktiga" lösningar gör att hjärnan ständigt flödar av belöningssubstanser. Det kanske också förklarar både varför depressionerna blir så pass djupa och hur de kan återhämta sig så snabbt från dem. De blir djupa därför att abstinensbesvär samspelar med för depression klassiska problem. Att de återhämtar sig så snabbt beror på att systemet för inlärning som också stimulerar neurogenesis blir överkänsligt och vid återhämtning snabbt reagerar positivt.
Onormalt hög aktivitet vid hög intelligens
Det Robert Andersson beskriver som bipolärt har tror jag mer besläktat med ADHD och schizofreni än det mani-depressiva. Topparna är tydliga och det gör det enklare att se samband men den onormala drivkraften till associationen bör inte vara jämförbar med det schizofrena utan styrs snarast av de förstärkta topparna.
Detta skapar stimulans via snabba belöningar därför att många samband kommer visa sig korrekta. Resultatet när det kommer snabbt blir onormalt förhöjd aktivitet. Denna kommer i sin tur skapa motivation att följa lösningarna vilket i sin tur förstärker det ytterligare. När så skett ligger motivationen kvar en tid även när lösningar inte längre trillar ut lika tydligt.
Jag misstänker så smått att ett mer än normalt selektivt SSRI löser detta problem. Men det ska nog i så fall vara just vara ett av de mest selektiva utan påverkan som spiller över tydligt på nor-adrenalin och dopamin d.v.s. knappast fluoxetine eller sertralin men andra alternativ finns.
Det bör slappna av hela processen så att den initialt stegrade motivationen går ner. Därmed når personen inte någon tydlig mani. Fast givetvis spiller det över som den här typen av kemiska föreningar lätt gör kan de också utlösa mani. En eller två som mer korrekt kan kallas selektiva finns dock. Escitalopram kanske klarar det även om jag verkligen inte försökt följa upp vad som finns dokumenterat. Både fluoxetine och särskilt sertralin (en tämligen potent återupptagningshämmare av dopamin) tror jag dock istället kan utlösa mani.
Givetvis är det ett fåtal i den här gruppen som ens kommer i närheten av mani som kräver några särskilda mediciner eller ens beaktas rörande antidepressiva läkemedel. Däremot är det bipolära precis som han pekade på i reportaget ganska vanligt.
Relaterat
Intelligens har diskuterats tidigare på Pryltrend och inlägg i urval hittas via:
Träning av hjärnan menar jag är positivt för alla och även personer med hög intelligens. Det är bra för humöret och ökar inte risken för mani men kan däremot jämna ut depressioner via neurogenesis. På Nyfiken vital har vi ett antal artiklar som diskuterar det området och däribland:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar