Specialiserade hjärnceller för navigation finns och uttrycks i konst och kultur

För den allmänna modell för riktad information jag arbetar på gäller att för vissa komponenter i perception har jag antaget att specialiserade hjärnceller finns. Orsaken till det är att man kan se att barn tidigt gillar leksaker som uttrycker funktionellt meningsfulla koncept mer avgränsade en allmän träning i utveckling och att man kan se likheter över däggdjur för hur detta fungerar (d.v.s. hundvalpar tränar samma sak).

Det antagandet skiljer sig mycket från hur man antaget att hjärnan fungerar (aktuell forskning bevisar dock min tes i område efter område) men samtidigt gäller att väldigt mycket kunskap har saknats. Mitt antagande har till stor del tidigt byggt på två saker:

1. Vissa visuella komponenter går igen oberoende av kultur.

2. Under olika former av överaktivitet i hjärnan oavsett om det är orsakat av galenskap och olika former av droger går också olika visuella komponenter igen.

I respektive fall kan vi se det som att vissa celler i centrala nervsystemet blir mer aktiva än andra. Samtidigt har vi också ett stort antal mer allmänt fungerande hjärnceller bl.a. för att hålla minnen och det gör att dessa visuella komponenter blir sammanblandat med andra innebärande att de får skepnader, avbildas i figurer som verkar meningsfulla m.m.

Carl Jung blandade samman kultur med vad som är mycket enklare

Ett exempel på hur den sammanblandningen mellan överaktivitet i specialiserade hjärnceller och kulturell inlärning kan påverka tolkningen är givetvis Carl Jungs arbete. Jung menade att han fick inspiration till sitt senare större arbete som pågick många år under den kortare period när han hade drabbats av överaktivitet i temporala loben (även om han inte uttryckte det exakt så).

En del av vad han upplevde under den perioden är sammanställt i Red Book och är för det väldigt typisk för denna form av överaktivitet (men givet hans expertis och att han klarade att bibehålla kontroll över prefrontal cortex och reflektera över det utan galenskapens normala brist på kontroll mycket mer intressant) d.v.s. som i det mest extrema exemplet är psykos.

Han kunde i senare arbeten se att samma former gick igen i konst och andra kulturella uttryck. Ändå klarade han menar jag långt ifrån separera vad som är kulturell och vad som går ner till ganska enkla gemensamma funktioner i hjärnan. Problemet här är att t.ex. ett konstverk som uppvisar drag som tydligt "talar till" specialiserade hjärnceller känns meningsfullt på ett intressant sätt och dom komponenterna tenderar att sprida sig som inspiration och de återkommer också färskt från personer t.ex. med "naturlig" av och till tillfällig överaktivitet i dom här delarna av hjärnan.

Det är dock mycket troligt att väldigt få av mer komplexa symboler som egentligen är gemensamma för människan och att det snarare är att vissa väldigt enkla uttryck är väldigt meningsfulla för dessa hjärnceller. Drabbas dessa hjärnceller av överaktivitet manifesteras dessa uttryck visuellt i hjärnan väldigt överdrivna och avbildade blir de också överdrivna jämfört med när de t.ex. förekommer i naturen, och ännu mer att visuella intryck leder till överdrivna tolkningar.

Den överdrivna aktiviteten är heller inte begränsad till enskilda specialiserade hjärnceller utan mycket mer allmän för temporal loben där också Hippocampus och troligen fler delar av hjärnan. Effekten av det är att allmänna minnen av olika saker blandas samman med vad som bara är uttryck för dom specialiserade cellerna.

Viktigare bör en allmän överdriven aktivitet i temporala loben vara en förutsättning för att det ska uttryckas visuellt i konst och kommer då ges en sammanblandning med vad som är meningsfullt för konstnären. Denna del av hjärnan hanterar ju just våra minnen men är också kritiskt för språket. Vi kan därför se dessa uttryck som en sammanblandning av:

1. Kraftigt överdriven aktivitet i specialiserade hjärnceller bl.a. för navigation.
2. Personliga minnen.
3. Upplevelser av allmän kultur också i minnen.
4. Uttryckt även i konst i vad som liknar ett språk.

Ett exempel från Red book nedan uppvisar dock som av och till mindre sammanblandning och här ser vi renare vad jag menar är överaktivitet hos ett mindre antal specialiserade celler resulterande i en målning:

Sammantaget är det en karta d.v.s. vad jag i Hedonimeter tillfälligt kallade mappa och här och i andra sammanhang kallar navigation.

Nu har också dessa specialiserade hjärnceller identifierats i möss och det skulle verkligen förvåna mig om man inte om några år hittar en väg att identifiera dem också hos människa. Studien skedde i Norge (vilken indikerar att Norge kanske kan vara på väg att ta en mer ledande roll inom neurovetenskap) och är publicerad i Science:

Development of the Spatial Representation System in the Rat

Återvänder vi till Jungs målning kan vi konstatera att den har likheter med de labyrinter som barn ofta är roade att sitta och dra streck i för att hitta fram till mitten. Det är säkert en mycket meningsfull aktivitet för dem som övar upp dessa hjärnceller och stimulerar deras tillväxt (hundvalpar gör liknande saker om än ej med papper och penna).

Vi har också solen avbildad och den liksom månen och troligen vilken annan ljuskälla som helst är exempel på de enkla komponenter jag tror att dessa specialiserade hjärnceller klarar att navigera efter. Solen och månen går också igen både i vad barn gillar att rita och vad personer med överdriven aktivitet i temporala loben gärna ritar och båda gör det kraftigt överdrivet.

Vidare har vi ansiktsuttryck vilken jag menar också representerar specialiserade hjärnceller belägna i ungefär samma område i hjärnan.

Att förklara kemiska reaktioner är navigation

Många refererar gärna till Jung som en alkemist och jag upplever inte att det är felaktigt. Det är också mitt allmänna intryck att alkemin alltid attraherat personer med naturligt en större flexibilitet i dom här delarna av hjärnan.

Mer intressant kan vi se att man i praktiskt alkemistiskt arbete och dokumentation gärna använde kulturell representation näraliggande komponenter som ingår i navigation t.ex. solen och månen. Det är naturligt eftersom att beskriva ett experiment i någon mening är att skapa en karta för att kunna hitta tillbaka till samma kemiska reaktion eller samma mentala övning.

Att stimulera navigation

Är då varje "överdrivet" uttryck av navigation visuellt ett resultat av galenskap eller droger? Nej det behöver det inte alls vara. En konstnär som arbetar med dom här typerna av mönster tränar upp den här delen av hjärnan så att det blir förstärkt och lär sig via andra funktioner av hjärnan att det är meningsfullt att uttrycka navigation visuellt.

Att vi kan lära oss att använda även specialiserade hjärnceller tillsammans med andra funktioner i hjärnan är just vad som gör människan mycket mer skapande än enklare djur.

På samma sätt går det att lära sig att höja upp aktiviteten för specialiserade hjärnceller genom att upprepat uppleva visuella uttryck för navigation - en form av i min modell riktad information - från konst och kultur. Genom det kan konstnärer oavsett om de har haft episoder av galenskap eller experimenterat med droger lära sig att uttrycka lika "meningsfull" konst och utveckla samma förmåga.

Exempel från egyptisk konst

Jag kan också se att avgränsade kulturer genom historien legat kraftigt nära dom här delarna av hjärnan i nästan all konst de skapat. Det innebär självklart för konstnärer verksamma i dessa att de från tidiga år i allt de sett tränat dessa delar av hjärnan. Den gamla tidens Egypten är ett fantastiskt exempel på det.

Vi har dom överdrivet tydliga ansiktsuttrycken. Ett språk som på ett helt annat sätt än vad vi använder idag ligger mer lokaliserat till temporala loben. Vad jag valt att kalla gulliga hundar och katter har vi ett flertal exempel på (också representerande en specialiserad typ av hjärnceller gemensamma för däggdjuren). Och i så mycket visuellt uttryck är navigation oerhört aktivt.

Betrakta exemplet nedan:

Vi har språket där symboler motsvarar en mening vilket är hörande till temporala lobens funktioner. Likheten med kartans navigation jämfört med t.ex. Jungs målning är vad barn gillar att dra streck i är en till likhet. Solen och månen är avbildade och rent av på gudarnas huvuden. Gulliga hundar och katter (visst gemensamt "språk" som mycket tydligare uttryck av särskilt hundar men barn utnyttjar mer av samma sak) finns liksom den flygande draken (som jag också tror vi har viss medfödd specialisering runt som går långt tillbaka i evolutionen utifrån att vi som smådjur jagades av fåglar och innan dess av större djur i havet).

Konst med navigation innehåller nästan aldrig hemliga kartor

Ett problem när navigation uttrycks kraftfullt i konst är att ganska många personer tror att det är meningsfullt. I vissa fall t.ex. hieroglyfer är det fallet (men typiskt inte mer än nutida bok) fast för konst är det nästan aldrig fallet. Istället skapar konstnären vad som i visuell upplevelse tydligt ska kännas och navigation är en sådan komponent som de ofta arbetar med.

Just när det är navigation leder detta till ganska lustiga företeelser. Vi har t.ex. turister som navigerar mellan olika platser i Europa och tolkar målningar och statyer som de tror leder till någon enorm dold hemlighet inom kristendomen. En skicklig författare kan ta egentligen vilken företeelse som helst där folk kan tro att en dold hemlighet finns och plocka ut vilken konst som helst kulturellt besläktad med denna och skapa en tolkning som relativt "trovärdigt" verkar säga något. Just genom att så mycket konst är "överaktivitet" i mappa uttryckt är det väldigt enkelt.

Det är emellertid ett sämre sätt att uppleva konsten på därför att det stör upplevelsen. Bättre upplever man denna konst direkt utan att blanda in prefrontal cortex som försöker rationalisera den till något meningsfullt.

Mer meningsfullt är att reflektera över den tolkning man själv gör över konsten och se om man kan lära sig något om sig själv eller människan allmänt. Eller lära sig fakta om konstnären så att man kan imponera på andra människor.

En varning rörande att stimulera med riktad information

En viss varning ska ges från att med hög kunskap i hur man gör stimulera dessa hjärnceller riktat. De flesta bör kunna göra det utan något problem därför att kunskap i hur det riktas är alldeles för luddig. Få skulle också välja att uppleva sådan riktad information tillräckligt länge för att klara att nå ett sådant tillstånd.

Det är ändå värt att peka på att jag tror att om man har hög kännedom om riktad information kan det gå att stimulera fram ganska underliga tillstånd och jag tror det gäller människan allmänt även om vissa givetvis är känsligare än andra. Att vi har flera tusen amerikanska turister som navigerar runt efter romaner utan historik av mentala problem är ett trivialt exempel på detta.

Jag tror rent av att en förklaring till att galenskap oftare förekommer bland konstnärer inte bara (kanske mindre) har att göra med vilken personlighet som söker sig till konsten och mer med att det faktiskt går att stimulera dessa hjärnceller till okontrollerad aktivitet och det tangerar galenskap.

Därför om man stimulerar dessa hjärnceller systematiskt under en längre tid ska det ske med stor respekt för människans begränsningar och också med stor kunskap om hur hjärnan fungerar allmänt rörande vad som är dokumenterat allmänt inom psykiatri och psykologi.

Tidigare om navigation

Tidigare inlägg i urval som dokumenterar komponenter hörande till navigation:

Sarah Palin visar hur budskap förstärks vid tal
Analys av Vitaminwater rörande påverkan från form, stereotyper, smak, färg m.m.
Tävling i kreativitet på Youtube
Hennes & Mauritz har skyltfönster och logga som lockar
Länsförsäkringars bankomat är bättre än övriga
McDonalds demonstrerar effektiv reklam
Bild av skärmen på en väderradar
Radar för navigation har mappa och 2010 års mode i bild
Ingång till butik eller labyrint? Mappa skapar spänning
Världens 19 farligaste vägar