Det kunde vara intressant tyckte jag att se hur kvinnliga gudinnor avbildats längre tillbaka i historien. Numera oavsett hur det framställs är åtminstone den dominerande religionerna i väster- och österlandet vad som har en tydligt manlig gud.
Dessa gudinnor är endast ett urval och gjort till stor del på vilka som hade bra bilderna tillgängliga föreställande gamla avbildningar snarare än senare målningar.
Persefone är underjordens drottning
Persefone har haft många roller men en av de kanske mer intressanta där hon uttrycker kraft är som underjordens fruktade drottning. I Odysséen som tros ha skrivits omkring 700 f.Kr. tilltalar Odysseu som Järndrottningen.
Foto: Ealdgyth Licens: CC by 3.0
Persefone är associerad till Eleusis och den kulten hör till vad som fascinerat många som försökt reda ut vad det egentligen var. En orsak till att det fascinerat är att det bär ett mystiskt koncept där även om stora delar av förekomsterna är kända är detaljerna givet att de inte fick avslöjas gömda för oss idag.
Den kanske lustigaste referensen är hur general Alcibiades ska ha stulit sakramentet Kykeon som användes och haft det i sitt hem vilket upprörde övriga atenare. Givet att vi inte vet vad Kykeon var har en mängd mer eller mindre fantasifulla teorier presenterats.
En personlig om än ganska tråkig gissning är att Kykeon givet att Persefone är dotter till Demeter och Alchibiades hade sakramentet i hemmet för att äta eller dricka av att det var en jästkultur. Jäst är ju trots allt mer eller mindre magi för folket på den tiden både för att skapa bröd och vin. Jag tror dock inte att jag sett någon mer genomarbetad argumentation för det men egentligen ingenting är känt som säger särskilt mycket om vad det kan vara.
Pallas Athena av Havet
Athena är mest känd som en krigisk gudinna bland antikens greker men hon är också kända för att vara associerad till sjöfart, floder och havet. Det är värt att reflektera över att under den här tiden blev grekerna sjöburna och en viktig funktion det fick bland dem för att kolonisera ökar och kuster runt medelhavet, och att föra krig.
En äldre staty är Athena Parthenos - Athena Oskulden - som var placerad i templet Parthenon i Aten. Hur statyn såg ut vet vi inte idag men en äldre avbildning är denna romerska från 200-talet.
Hekátē
En av antikens mest fascinerande gudinnor (och den jag här egentligen först sökte när jag fick idéen till denna sammanställning men först inte mindes namnet på) är Hekátē. Hekátē är vägkorsningarnas, magins och örternas gudinna.
Wikipedia skriver bl.a. följande om henne tidigt och inte långt från en viktig sida hos henne:
Regarding the nature of her cult, it has been remarked, "she is more at home on the fringes than in the center of Greek polytheism. Intrinsically ambivalent and polymorphous, she straddles conventional boundaries and eludes definition." She has been associated with childbirth, nurturing the young, gates and walls, doorways, crossroads, magic, lunar lore, torches and dogs. William Berg observes, "Since children are not called after spooks, it is safe to assume that Carian theophoric names involving hekat- refer to a major deity free from the dark and unsavoury ties to the underworld and to witchcraft associated with the Hecate of classical Athens."
Hekátē mer än vanligt bland de grekiska gudinnorna och gudarna är en praktiskt gudinna med magi att lösa problem. Visst att hon har en mänsklig skepnad men hon bär kanske något äldre och mer grundläggande från den äldre gudinnan vi hittar avbildad långt tillbaka när människan ännu var mer eller mindre nomader eller bofasta i mindre samhällen. På den tiden kan man föreställa sig - även om vi inte vet - att gudinnor och gudar hanterades av man och kvinnor också specialiserade på ett större område inkluderade allmän magi som tycks imponerande och man inte förstår liksom läkekonst (varande sådant när det inkluderar örter).
Att hon är vägkorsningarnas gudinna för givetvis tankarna till Vodoo (och varianterna) där Papa Legba har skepnaden Carrefour som just betyder vägkorsningar. Han kan öppna eller stänga vägar till samtliga Loa (kraftfulla entiteter att betrakta som gudar eller halvgudar). Vodoo är på många sätt en religion man lätt kan föreställa sig kan ha likheter med hur sådant kan ha sett ut längre tillbaka och som tog med sig religiösa föreställningar från Afrika till Haiti.
Dessutom har Hekátē i esoteriska skrifter associerats till Hermes Trismegistus och bär därför viss roll i hermeticism om än mindre uppmärksammad. Här har hon givits tre huvuden: hunden, ormen och hästen. Tre djur som kan ha varit de med störst tidigare betydelse för människan. Här kan vi igen jämföra med vodoo där ormarna har stor roll vilket också gäller kristendomen av och till (I USA åtminstone har det förekommit att ormar skickats runt bland de troende varande i religiös affekt).
Hon förekommer i Argonautica utmärkt sammanfattat i Wikipedia:
In the Argonautica, a third century BCE Alexandrian epic based on early material,Jason placates Hecate in a ritual prescribed by Medea, her priestess: bathed at midnight in a stream of flowing water, and dressed in dark robes, Jason is to dig a round pit and over it cut the throat of a ewe, sacrificing it and then burning it whole on a pyre next to the pit as a holocaust. He is told to sweeten the offering with a libation of honey, then to retreat from the site without looking back, even if he hears the sound of footsteps or barking dogs. All these elements betoken the rites owed to a chthonic deity.
"Libation" avser här en grekisk skål använd särskilt för att offra till gudinnor och gudar. Kanske finns kopplingar till den jästkultur jag spekulerade kunde vara en del av Eleusis givet att honung bör vara vad som jästes till alkohol på den tiden? "Chthonic" är den engelska formen av khthon korrekt förklarad i Wikipedia enligt:
Greek khthon is one of several words for "earth"; it typically refers to the interior of the soil, rather than the living surface of the land (as Gaia or Ge does) or the land as territory (as khora (χώρα) does). It evokes at once abundance and the grave.
Wikipedia pekar också på likheterna mellan khthon och Jungs koncept om Anima. På många sätt har jag svårt att se att Jung någonsin gjorde mer än att dokumentera gemensamma visuella förekomster hos människan och ge dem ett språk men det är nog så viktigt och här kan visst det väldigt breda begreppet anima passa in.
I Människan och hennes symboler av Jung och diverse lärjungar - trevligt populariserade och därigenom för Jung mer än vanligt strukturerad, tydliggjord och om än kan upplevas innehålla mer mysticism än vanligt för en vetenskapsman också mindre än mycket annat han har skrivit - pekar man också på att anima ibland betecknas som en medlarinna eller vägviserska (s. 186, ISBN 91-37-10242-7) och kontrasten mellan en "positiv" respektive en mer "ödesbetonad" variant där den senare kan sammanfalla med apokalypsen i åtminstone äldre kultur.
Givet trots att Jung visst baserade sitt arbete på fler kultur än Västerlandet är det vad som i huvudsak format både de föreställningar han själv bar på innan och alla tidiga som arbetade med hans koncept, liksom större delarna av konst, kultur och drömmar.
Att tidiga gudar var manliga och kvinnliga är givetvis också naturligt då liksom idag, och det är något vi burit med oss i kulturen där emellan. Vad som är medfödda symboliska koncept respektive vad som formats oss via kulturen är oerhört svårt att bedöma och inte heller alltid meningsfullt att behöva separera.
Den första kända avbildningen av henne har vi på en kruka från 300-talet f.v.t. hittad i Grekland:
Kanske har den likheter med de statyer som hittats från längre tillbaka av historien föreställande Gudinnan? Vi har ett exempel nedan från 4000-talet f.v.t. hittad i Cucuteni:
Foto: Petro Vlasenko Licens: CC by-sa 3.0
En av de äldsta som hittats är Venus of Willendorf från 22 000 till 21 000 f.v.t. och en gissning är att den och liknande figurer kanske föreställer en gudinna. På den tiden var hon dock mycket rundare än gudinnor vanligen var i de senare tidiga kulturerna t.ex. den egyptiska och grekiska.
Foto: Benutzer Plp Licens: CC by-sa 3.0
Att väga så mycket på den tiden var dock ingenting annat än möjligen ett mycket litet fåtal kunde - kanske en prästinna som får mat av alla övriga i stammen som en del av att hålla gudarna nöjda och inte behöver kunna använda kroppen för att jaga för att istället hantera skador och sjukdomar, liksom förvalta kunskap och traditioner.
Hekátē är först känd för att ha tillbetts hos Kares ett folk som fanns i Anatolien vars religion också inkluderade en övergripande manlig gud - Mylasa. Kanske pekar också det på ett släktskap långt tillbaka i människans kultur?
Hon har också setts som avkomman av Gaia och Uranus där Gaia är jorden och Uranus är himlen. Kanske kan vi se det som att Hekátē är Gudinnan som praktiskt är nåbar född av dessa för att uppfylla praktiska behov. Kanske inte bara vad människorna ber henne om utan även via sin närmare kontakt till världen på jordytan föra viljan av Gaia och Uranus till människorna - deras verktyg om vi så önskar. Liknande hur man kanske en gång i tiden betraktade en prästinna.
Inom alkemisten varande ett viktigare koncept innan den moderna vetenskapliga traditionen är Solar och Lunar två viktiga motpoler. Dessa liksom korrespondenser där icke relaterat får förklara vad man ännu inte direkt kan förklara t.ex. kemiska föreningar m.m. representerar koncept ämnen, växter m.m. kan ha.
Lunar kan ses som en feminin entitet medan Solar är maskulin. Både är ytterst praktiska idéer för att ge ett ramverk att transformera - förändra det enklare till det komplexa. Jämför med hur Hekátē på många sätt är en gudinna som är just praktisk. Den som håller kunskapen om örterna som kan bota sjukdomar och kan ge dig råd vid vägkorsningar eller kanske föra en order till dig från Gaia eller Uranus.
Det är emellertid ingen trivial gudinna som många av de senare som särskilt märks inte minst i Illiaden och senare ofta har gulliga egenheter bärande mänskliga svagheter och gärna sådana mer manligt dominerande kulturer vill tillskriva kvinnor. I Illiaden kan t.ex. Athena realisera sig på slagfältet göra illa sig på ett vapen och rädd försvinna därifrån. Några aspekter på de kraftfullare egenskapen Hekátē bär fångas t.ex. i följande citat från Wikipedia:
Hecate also came to be associated with ghosts, infernal spirits, the dead and sorcery. Like the totems of Hermes—herms placed at borders as a ward against danger—images of Hecate (like Artemis and Diana, often referred to as a "liminal" goddess) were also placed at the gates of cities, and eventually domestic doorways. Over time, the association with keeping out evil spirits could have led to the belief that if offended, Hecate could also allow the evil spirits in. According to one view, this accounts for invocations to Hecate as the supreme governess of the borders between the normal world and the spirit world, and hence as one with mastery over spirits of the dead.
Att bära en sådan uppgift är inte vad någon svag Gud eller Gudinna gör. Hon är vad som står mellan oss de dödas värld (där Gaia och Uranus kanske styr).
Varande en kraftfull Gudinna som löser problem var hon med hos människor länge och existerade parallellt med de olympiska gudarna. Men togs inte in som en av dessa där vi istället har Gudinnor som bär svagheter kanske därför att antikens Grekland var en av historiens mer tydliga krigarkulturer vilka jag kan uppleva ofta också är oerhört manligt dominerade.
De övriga epitet och namn Wikipedia sammanställt ger en tydlig sammanfattning av hur man såg på henne:
Chthonia (of the earth/underworld)
Apotropaia (that turns away/protects)
Enodia (on the way)
Kourotrophos (nurse of children)
Propulaia/Propylaia (before the gate)
Propolos (who serves/attends)
Phosphoros (bringing or giving light)
Soteira (savior)
Triodia/Trioditis (who frequents crossroads)
Klêidouchos (holding the keys)
Trimorphe (three-formed)
Teotihuacan
Teotihuacan är en gudinna som mycket tydligare än Hekátē är en entydig övergripande kvinnlig entitet av gudom.
.jpg)
Foto: Abracapocus Licens: CC by 2.0
Hon hör hemma bland Teotihuacan - en av historiens mest intressanta kulturer. Folket som bebodda denna enorma stad med fler än 200 000 innevånare redan 200 år f.v.t. uppförde enorma monumentala byggnader mest kända för sina pyramider. En av mesoamericas viktigaste städer och som överlevde fram till cirka 700 e.v.t.
Vilket av mesoamericas folk som grundade och formade stadens kultur i dess begynnelse vet vi inte idag. Givetvis har det föranlett idéen om att egyptier kanske skulle ha grundat staden p.g.a. pyramiderna men det känns åtminstone mindre troligt än många andra alternativ och osäkerheten rörande vilka som grundat staden kan man uppleva har mest att göra med dess storlek och centrala position där en mängd olika folk bebodde den kombinerat med att mycket om dessa kulturer försvunnit genom historien inte mest därför att Spanjorerna under deras ockupation av stora delar av Sydamerika brände deras skriftdokument, förstörde religiösa avbildningar och torterade liksom mördade ursprungsinnevånarna för att tillbe annat än den kristna guden.
Att folk gärna vill förklara pyramider någon annanstans i världen med att de skulle grundas av egyptier har mest att göra med att vi i Västerlandet vant oss vid att storslagna byggnader uppfördes i Egypten medan vi sällan känner till de på många sätt mer avancerade kulturerna som fanns i Mesoamerica.
Teotihuacan har avbildats bl.a. tillsammans med en grön fågel, spindlar och har ofta en gul kroppsfärg. Hennes mest från andra entiteter mest avvikande egenskaper beskrivs i Wikipedia enligt:
Her single most distinguishing feature is a nosepiece consisting of a rectangular bar with three circles. Immediately below this bar hang three or five "fangs". The outer fangs curl away from the center, while the middle fang points down.
Liksom Hekátē är hon associerad med örter (men det är allmänt mycket vanligare i Mesoamerica där olika gudar och gudinnor är associerade med olika sådana).
Kanske mer intressant tycks associerad inte bara med de kanske otäckare spindlarna (som är giftiga) utan också fjärilarna och avbildas med växtlighet som delar sig i olika riktningar med vattendroppar som faller ner. Precis som Hekátē kanske man kan se det som att hon indikerar två möjliga vägar att gå där det ena leder till giftdöden och den andra till befruktning och odling (fjärilar i dessa områden varande precis som här viktiga för att bära pollen mellan växterna och där och då viktiga än t.ex. getingar och bin).
Hon är liksom Hekátē ingen svag gudinna utan vad man bäst om kanske inte fruktar bäst respekterar och vars råd man följer:
The Great Goddess is thought to have been a goddess of the underworld, darkness, the earth, water, war, and possibly even creation itself. To the ancient civilizations of Mesoamerica, the jaguar, the owl, and especially the spider were considered creatures of darkness, often found in caves and during the night.
Isis
Kulten av Isis var spridd över medelhavsområdet och kanske längre bort än så givet att romarna kom att ta över henne där kulten tros ha förekommit bland invigda soldater som en del av krigskulturen. Hennes äldsta kända hemvist är Egypten där den första kända referensen förekommer redan under Egyptens femte dynasti (2494 till 2345 f.v.t.). Isis är därför en mycket gammal gudinna.
Hennes ursprung innan mer esoteriska kulturer var dock precis som Hekátē naturen, magi och balansen mellan vägval ledande till gott och ont. På alla sätt väl uttryckt i Wikipedia en praktisk gudinna för allt folk:
Isis (Ancient Greek: Ἶσις) was a goddess in Ancient Egyptian religious beliefs, whose worship spread throughout the Greco-Roman world. She was worshiped as the ideal mother and wife as well as the matron of nature and magic. She was the friend of slaves, sinners, artisans, the downtrodden, as well as listening to the prayers of the wealthy, maidens, aristocrats and rulers. Isis is the Goddess of motherhood, magic and fertility.
En till egenskap hon delar med Hekátē är att hon är dotter till Geb (Gud av jorden) och Nut (Gudinna av himlen) att jämföra med Hekátē som är avkomman av Gaia (jorden och feminin) och Uranus (himlen och maskulin). När Isis kanske "förvandlats" till Hekátē har med andra ord hennes föräldrar bytt plats så att den manliga entiteten är högre upp medan den kvinnliga hör till underjorden (därmed inte sagt att det är rationellt att tolka det på något särskilt sätt).
Vi kan även jämföra med hur Isis precis Hekátē är associerad till magi och läkekonsten:
In order to resurrect Osiris for the purpose of having the child Horus, it was necessary for Isis to "learn" magic (which long had been her domain before the cult of Ra arose), and so it was said that Isis tricked Ra (i.e. Amun-Ra/Atum-Ra) into telling her his "secret name," by causing a snake to bite him, for which only Isis had the cure. The names of deities were secret and not divulged to any but the religious leaders. Knowing the secret name of a deity enabled one to have power of the deity. That he would use his "secret name" to "survive" implies that the serpent had to be a more powerful deity than Ra. The oldest deity known in Egypt was Wadjet, the Egyptian cobra, whose cult never was eclipsed in Ancient Egyptian religion.
Där också Isis präster utförde läkekonst.
En association till solen går att se även här:
Most often Isis is seen holding only the generic ankh sign and a simple staff, but in late images she is seen sometimes with items usually associated only with Hathor, the sacred sistrum rattle and the fertility-bearing menat necklace. In The Book of Coming Forth By Day Isis is depicted standing on the prow of the Solar Bark with her arms outstretched.
Här liksom normalt för alla kulturer ses solar (solen) som manlig medan lunar (månen) är kvinnlig.
En samlad slutsats
Det är alltid trevligt om man kan avsluta en genomgång som denna med en elegant samlad slutsats där en idé man göra för fram redan i början av postningen nu trovärdigt sägs vara bevisad. Nu finns emellertid ett enormt antal gudinnor även om de för mig tycks mer sällan än de manliga framgå i uppslagsböcker m.m.
Något som är tydligt för mig från dessa och andra gudinnor jag träffat på genom åren är dock att de äldre bär större likheter med varandra. Ofta har de också två sidor av varandra - den hårda bestraffande och en mjukare associerad till fertilitet. Av och till om än inte alltid pekar de på att det går att välja väg mellan dessa. Hekátē är ett trevligt exempel på många av dessa egenskaper och dessutom en gudinna kulturellt nära oss i Europa som kan representera ett mellansteg till de förgulliga gudinnorna greker och romare införde innan de slutligen helt försvans för att ersättas av den i kristendomen i huvudsak manliga guden oavsett om fadern, sonen eller den heliga anden avses eller alla tre som resultatet av diverse teologiska dispyter pågående under många hundra år.
Kristendom är blodets och förtryckets religion
För mig tycks det förvånande att inte fler intresserade av religion tillber de äldre ursprungliga Gudinnorna och Gudarna bärande ett mycket längre kulturellt arv och inte på samma sätt som kristendomen associerad till kolonialismen förtryck, mord, tortyr och förståelse av andra kulturer i flera fall delvis vetenskapligt mer avancerade än Europa på den här tiden.
Kristendomen i form av europeiska missionärer har heller inte lämnat detta bakom sig för länge sedan utan först nyligen om alls. De spelade t.ex. en mycket aktiv roll så sent som under folkmord på tutsierna i Rwanda (se t.ex. The Ungodly Missionary legacy där det är viktigt att direkt veta att det inte berör endast historiken utan direkt praktiskt under folkmordet genom stöd till Hutsu-millisen liksom att inte passera ut information om händelserna vilket bakband händerna på FN:s överbefälhavare i området tvingande denna att bryta order och arbeta med obefintliga resurser).
Detta folkmord den färskaste toppen av den gamla företeelse inom kristendomen skedde 1994 och cirka 800 000 människor mördades på fruktansvärda sätt där få jämförbara fall överhuvudtaget inträffat.
Idéen att stympa folk på det sätt hutu-milissen gjorde introducerades också under det Belgiska förtrycket och utsugningen under Belgiska Kongo där ett ofantligt antal innevånare stympades på olika sätt. Belgiska Kongo var på många sätt en utsugning som skedde med kristna förtrycken liksom missionärerna i Rwanda i många fall kom från Belgien.
Folkslagen hutsu och tutsu spelades också gång på gång ut mot varandra av europeiska kolonialister liksom senare företag ända fram till folkmordet.
Varför någon kvinna kan se sig som kristen tycks för mig också obegripligt. Det finns självklart ingenting rationellt som talar för att en ev. gudom skulle vara antingen man eller kvinna. Om sådana kön är aktuellt för dessa överhuvudtaget tycks det för mig troligare att de har avbildat sig själva rörande det och att både en manlig och en kvinnlig finns.
Dessutom för man en argumentation rörande vilken föreställning om gudar som mest troligast är riktig kan man argumentera att vi idag inte har något trovärdigt exempel på gudomligt ingripande. Om sådana förekommit längre tillbaka i historien kan vi i alla fall inte utesluta (även om heller ingenting talar för det). Givet att de äldsta avbildningen som möjligen kan föreställa någon form av gud är kvinnliga verkar det vara ett "troligare" alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar