I Ennio Morricone från filmen For A Few Dollars More välkända musik har vi förutom the pitch (som jag definierar det utifrån beslutsintervallen och neuronernas tröskelvärden som sannolikhetsfunktioner) har vi ju ett par andra intressanta saker i den som ev. kompositörer mindre fokuserad just på den tydligare efectos especiales Morricone ofta sökte och ofta med välkända mönster att anpassa mot som hjälten.
Den som tänker på det bör när det pekats ut märka den tydliga komponenten med återkommande - ytterst konkret - babbling men av en vuxen man. Vidare frekvensen på the pitch (och jämförbart med annat för olika teman) följer ju givetvis vad vi kan se likhet med utefter denna dimnesion med hjältens häst stött av skotten också (det senare krävs verkligen inte allmänt därför lyssnaren passar in det med vad som är aktuellt med honom men här var det ju lämpligt och gjorde att hästen mer än något idag mer repeterat var möjligt).
Komplettering: I The Good, The Bad & The Ugly har vi ju ännu tydligare babbling och via flera kanaler. Instrumenten men också människa.
Det är som en zen lärare en gång sa till en krigare som trött vandrade i den Japanska vildmarken under 1500-talets inbördeskrig: Allt du söker finns i zebra finkens sång.
Liksom all zen är ju svaret vad man söker själv - lite som musiken där det glider över vad som delvis styrs av vår egen organisation av neuroner men i annat är gemensam struktur och över populationer bias - och kanske bäst ser vi det som att musiken bär syfte för zebra finken liksom människan. De sjunger precis som gråsparvarna här ex. till honorna eller om en hanne kommer nära hoppar de lite mot den och sjunger. För det senare är det verkligen ett krig i vilka känslor de kan projisera på den andra där de rationaliserat bort övrigt nästan alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar