Jag får erkänna att jag inte riktigt ens klarat att förstå grundmekanismerna i hur Nirvana klarar att ge så uppenbart hög påverkan mot publiken. Givetvis kan vi se flera uppenbara men egentligen ingenting som skiljer ut dem.
Dock kan jag åtminstone ringa in det jag inte fullt klarar att se och kanske är det i sig nog för att förklara det. Vi har det högt mot den kortsiktiga belöningen i frontal cortex med rebellen, pitch i röst varierat o.s.v. På det ligger den långa mjuka vågen i musiken som är i någon mening mer "analog". Vi - eller jag i alla fall - skulle i den platta världen beskriva musiken som ha en större yta. Det mer "analoga" eller mjuka övergångarna är ju för det kritiskt om man inte ska uppfatta en högre felkod också. Möjligen förklarar det också varför ungdomar just när prefrontala cortex börjar växa uppskattar kanske oftare den här typen av musik än innan d.v.s. de får både möjlighet att uppleva abstrakta värden annat än som innan trivialt men har också i och med växandet en högre felkod.
"Come as you are, as you were, as I want you to be.
As a friend, as a friend, as an old Enemy.
Take your time, hurry up, choice is yours, don't be late.
Take a rest, as a friend, as an old memory."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar